Scrabble-ordbok

Er LEVT tillatt i Scrabble?

Annonsering

Bokst.

4

Poäng

6

Bokstavpoäng

L1E1V3T1

Scrabble ordböcker

Ordbok Namn Språk Tillåten
Svenska Akademiens ordlista 14 SAOL14 svenska JA

Definitioner

Verb

  • Aktiv
  • Grundform
    att leva
  • Nutid
    lever
  • Dåtid
    levde
  • Supinum
    har|hade levat / levt
  • Imperativ
    lev!
  • Passiv
  • Grundform
    att levas
  • Nutid
    levs / leves
  • Dåtid
    levdes
  • Supinum
    har|hade levats / levts
  • Particip
  • Presens
    levande
  • Perfekt
    en levd
    ett levt
    den|det|de levda

Substantiv

  • Nominativ
  • Obestämd form (ent.): (en) leva
  • Bestämd form (ent.): levan
  • Obestämd form (fl.): leva
  • Bestämd form (fl.): levana
  • Genitiv
  • Obestämd form (ent.): (en) levas
  • Bestämd form (ent.): levans
  • Obestämd form (fl.): levas
  • Bestämd form (fl.): levanas

Folkets lexikon Folkets lexikon logo

Verb

leva - vara vid liv, existera; "lever dina föräldrar?"; "föda levande ungar"; "leva på ris"; "leva upp till sitt rykte ("leva som folk anser att man lever")"; "levande ljus ("stearinljus etc")"
leva - föra oväsen; "han svor och levde"

Wiktionary Wiktionary dictionary logo

Substantiv

leva - rest, lämning; "Hon 'levde' för hundra år sedan."; "'Lever' patienten ännu?"; "Länge 'leve' drottningen!"

Verb

leva - (om organismer) vara vid liv
leva - lämna, låta vara kvar; lämna efter sig

OmegaWiki Dictionary Ω

  • leva
    Att vara levande eller i livet.

Svensk etymologisk ordbok ᚱ

  • leva, ä. nsv. även liva (liffua) t. ex. Lucidor, fsv. leva, liva (även: vara kvar) = isl. lif a ds., da. leve, got. liban, fsax. libbian, lebön, fhty. lebén (ty. leben), ägs. libban (eng. live), av germ. *libén (i västgerm. spr. med -bb- från pres. *//&/-), urspr.: bliva kvar, till ie. lip, hänga el. klibba fast vid, varom närmare under bliva; jfr libba, liv, -lev, lever, lämna. - Leva svearna, enl. Cl. Lundin G. Stockh. s. 445 efter den stockholmska Sveaordens (från 1793) glada o. uppsluppna utflykter. - Om leva, om segel, se levra 1. - Levebröd, Svedelius 1869, Bergstedt 1872, från da. levebröd, ombildning av ä. da. livsbred. Då av verb bildad första led i inhemska sammansättningar ändas på -e, höra annars verben nästan regelbundet till 2:dra konjugationen (t. ex. kännetecken) el. lia förr böjts efter denna konjugation (t. ex. hittebarn); jfr Tamm Sammans, ord s. 151. -- Härtill: levebrödspolitiker, Vårt Land 1894, om norska förhållanden. -- Leverne, fsv. liverne = isl. liferni, avledn. av liv; i sv. med anslutning till leva. -- Levnad, fsv. lifnaper = isl. lifnaÖr, da. levned el. -et, till vb. leva som t. ex. bonad till bo el. trevnad till trivas.

Ord Def. Poeng SAOL14