Scrabble-ordbok

Er KULLADE tillatt i Scrabble?

Annonsering

Bokst.

7

Poäng

11

Bokstavpoäng

K2U4L1L1A1D1E1

Scrabble ordböcker

Ordbok Namn Språk Tillåten
Svenska Akademiens ordlista 14 SAOL14 svenska JA

Definitioner

Verb

  • Aktiv
  • Grundform
    att kulla
  • Nutid
    kullar
  • Dåtid
    kullade
  • Supinum
    har|hade kullat
  • Imperativ
    kulla!
  • Passiv
  • Grundform
    att kullas
  • Nutid
    kullas
  • Dåtid
    kullades
  • Supinum
    har|hade kullats
  • Particip
  • Presens
    kullande
  • Perfekt
    en kullad
    ett kullat
    den|det|de kullade

Substantiv

  • Nominativ
  • Obestämd form (ent.): (en) kulla
  • Bestämd form (ent.): kullan
  • Obestämd form (fl.): kullor
  • Bestämd form (fl.): kullorna
  • Genitiv
  • Obestämd form (ent.): (en) kullas
  • Bestämd form (ent.): kullans
  • Obestämd form (fl.): kullors
  • Bestämd form (fl.): kullornas

Wiktionary Wiktionary dictionary logo

Substantiv

kulla - kvinna från Dalarna
kullko
kulla - typ av nötkreatur utan horn

Verb

kulla - fånga i leken kull och därmed överlåta uppgiften att vara den som jagar
 = synonym  
 = antonym  
 = relaterat ord

Svensk etymologisk ordbok ᚱ

  • kulla i betyd, 'kvinna', 1640-t. (i en bondedialog), särsk. i sammans, dal-, Vingåkers- o. (mindre vanl.) vallkulla, jfr Margareta Fridkulla; Diiben 1721 i betyd, 'flicka'; i dial.: ogift kvinna Dalarna, osv. kolla, fjollig kvinna = isl. kolla, kvinna, i sammans., men även annars (Kahle Ark. 27: 381), no.: i sammans. Kan svårligen skiljas från ä. nsv. kulla, ko utan horn, Schroderus 1638, sv. dial. även kolla ds., även: älgko, sugga m. m. = isl. kolla, hondjur, i sht hjort, no.: hondjur utan horn (i sht om hind o. älgko), som är en av-ledn. av kull 2 i betyd, 'runt huvud o. d.' Det är ovisst, om kulla i betyd, 'kvinna' bör betraktas som en metaforisk användning av den om hondjur el. om en parallell utveckling föreligger. Jfr kul t a, liten rund flicka, till kult (om allehanda runda föremål, även om djur); se f. ö. under kult. - Samma ord ingår i fågeln, mor kul la (se d. o.) o. en del växtnamn: brun-, d u v-, färg-, grön-, let-, slätter-, sur-, vit-, åkerkulla; sannol. utgående från betyd, 'flicka'; jfr t. ex. växtn. jungfrun i det gröna; el. möjl. urspr, från växter med runt el. kullrigt blomhuvud. - Annorlunda om kulla, kvinna, flicka, Kock Från filol. fören. i Lund 1897 s. 1: i sammans, uppkommet av germ. *kunilö, *konilö-, dimin. till ko n a, kvinna, liksom got. mawilö, isl. meijla, liten flicka, till mö.

Ord Def. Poeng SAOL14