Scrabble-ordbok

Er KAPPATS tillatt i Scrabble?

Annonsering

Bokst.

7

Poäng

14

Bokstavpoäng

K2A1P4P4A1T1S1

Scrabble ordböcker

Ordbok Namn Språk Tillåten
Svenska Akademiens ordlista 14 SAOL14 svenska JA

Definitioner

Verb

  • Aktiv
  • Grundform
    att
  • Nutid
    kappas
  • Dåtid
  • Supinum
    har|hade
  • Imperativ
    kappas!
  • Passiv
  • Grundform
    att kappas
  • Nutid
    kappas
  • Dåtid
    kappades
  • Supinum
    har|hade kappats
  • Particip
  • Presens

Substantiv 1

  • Nominativ
  • Obestämd form (ent.): (en) kappa
  • Bestämd form (ent.): kappan
  • Obestämd form (fl.): kappor
  • Bestämd form (fl.): kapporna
  • Genitiv
  • Obestämd form (ent.): (en) kappas
  • Bestämd form (ent.): kappans
  • Obestämd form (fl.): kappors
  • Bestämd form (fl.): kappornas

Substantiv 2

  • Nominativ
  • Obestämd form (ent.): (en) kappa
  • Bestämd form (ent.): kappat
  • Obestämd form (fl.): kappan / kappa
  • Bestämd form (fl.): kappana
  • Genitiv
  • Obestämd form (ent.): (en) kappas
  • Bestämd form (ent.): kappats
  • Obestämd form (fl.): kappans / kappas
  • Bestämd form (fl.): kappanas

Folkets lexikon Folkets lexikon logo

Substantiv

kappa - slags längre ytterplagg (för damer); "kappkrage"; "regnkappa"; "vända kappan efter vinden ("vara opålitlig, ändra åsikt under påtryckningar")"

Wiktionary Wiktionary dictionary logo

Substantiv

kappa - den grekiska bokstaven Κ (gemen: κ)
kappa - samlande benämning på olika typer av ytterplagg

Svensk etymologisk ordbok ᚱ

  • kappa = y. fsv.: kappa (i regel med kapuschong), kapuschong = da. kappe. från mlty. kappe ds. som i fsv. = fhty. kappa (ty. kappe, huva), ägs. cceppe, kappa (eng. cap, kapuschong, huva, mössa), lån från rom. spr.: mlat. cappa, kappa, huvudbetäckning, möjl. äldst om båda i förening = ital. cappa, kappa, osv.; biform till cäpa (se kåpa); san-iiol. kortformer till ett av lat. caput, huvud, bildat ord. Egentl, sålunda: huvudbetäckning el. kappa försedd med sådan; den nuv. betj^d. i sv. uppkom, sedan hättan skilts från kappan. Jfr kapp l, kapplake o. kapuciner-munk. - Bära kappan på båda axlarna, t. ex. Dalins Arg. (draga), motsv. i da. o. ty.: kappan bars förr i regeln blott på vänstra skuldran; genom att hänga den över båda skyddade inan sig mot regn och blåst från båda sidorna, dvs. var beredd på alla eventualiteter. - Vända kappan efter vinden, t. ex. Dalins Arg. (efter vädret), efter ty. den mantel nach dem winde hängen. - Kappsäck, 1744, Lind 1749, övers, av likbetyd, ty. mantelsack, jfr eng. cloakbag, fra. portemanteau. Tegnér Ark. 5: 163. - I äldre tid i stället vålsäck, från mlty. wätsak, till wdt, kläder (= sv. vad; jfr väska). - Ett liknande ord är mlty. knapsack, matsäcksväska o. d., varifrån ä. nsv. knapp-sack, -säck, ränsel, varupåse, ä. da. knapscek ds. o. eng. knapsack, ränsel, till höll. knap, mat; jfr knapra.

Ord Def. Poeng SAOL14