Scrabble-ordbok

Er IT tillatt i Scrabble?

Annonsering

Bokst.

2

Poäng

2

Bokstavpoäng

I1T1

Scrabble ordböcker

Ordbok Namn Språk Tillåten
Svenska Akademiens ordlista 14 SAOL14 svenska JA

Definitioner

Substantiv

  • Nominativ
  • Obestämd form (ent.): (ett) i
  • Bestämd form (ent.): iet / i-et / i:et / it / i-t / i:t
  • Obestämd form (fl.): i / in / i-n / i:n
  • Bestämd form (fl.): ien / i-en / i:en / ina / i-na / i:na
  • Genitiv
  • Obestämd form (ent.): (ett) is / i-s / i:s
  • Bestämd form (ent.): iets / i-ets / i:ets / its / i-ts / i:ts
  • Obestämd form (fl.): is / i-s / i:s / ins / i-ns / i:ns
  • Bestämd form (fl.): iens / i-ens / i:ens / inas / i-nas / i:nas

Folkets lexikon Folkets lexikon logo

Annat

i - inom, inuti; "åka i bilen"; "sitta i soffan"; "bo i Sverige"
inom
i - inom loppet av, vid; "i början"; "i dag"; "i morse"; "i flera år"; "i kväll"; "tre gånger i veckan ("tre gånger varje vecka")"
i - före; "klockan är kvart i fem"
i - ifråga om, vad gäller, med hänsyn till; "duktig i simning"
i - som, såsom; "vad får du i lön?"; "lämna i förskott"
 = synonym  
 = antonym  
 = relaterat ord

Wiktionary Wiktionary dictionary logo

Verb

i - markerar att handlingen sker med stor intensitet och under längre period; "Nyckeln hänger 'i' skåpet."; "Klockan är fem 'i' fyra."; "Jag bor 'i' Stockholm."; "Detta är sjätte gången jag är 'i' Danmark."; "Det undslapp honom en svordom 'i' glädje."; "Han ligger verkligen 'i'."

Wikipedia Wiktionary dictionary logo

  • I är den nionde bokstaven i det latinska alfabetet.

OmegaWiki Dictionary Ω

  • i
    Omfattad eller innesluten av.
  • i
    Den versaliserade versionen av den nionde bokstaven i det latinska alfabetet.

Svensk etymologisk ordbok ᚱ

  • I, pron., fsv. i, ä. fsv. ir = da. i, isl. ér, av urnord. *jiʀ = fsax. gî, fhty. ir (ty. Ihr), ags. gé (eng. ålderd. ye; you är den oblika formen); ombildning efter 1. pers. pron. urnord. *wīʀ, germ. *wīs, *wīz (got. weis, se vi 3) av urspr. *jus, *juz (got. jus), I = litau. jús, avest. yûš; jfr *i̯u- i sanskr. yûyám, I (grek. (h)ymeĩs o. alban. ju kunna icke utan vidare föras till stammen i̯u-). — Bruket av I som tilltalsord till en person, från 12- o. 1300-t., kommer från Tyskland. — Ni har utvecklats ur uttr. sådana som haven I, där n förts till det senare ordet (have ni). Det förekommer hos Columbus 1678 o. synes ha vunnit burskap i talspr. o. 1680, men betraktades länge som vulgärt. Att Gustaf III uteslutande brukar Ni i sina dramatiska arbeten, innebär ingalunda, att talspråket allmänt omfattade denna sed. Med avs. på utveckl. av Ni jfr isl. þér av hafiþ er o. dyl. — Se f. ö. Tegnér Ark. 5: 303 f., förf. Stud. i 1600-t.:s sv. s. 13 o. Om namn o. titlar s. 67 f., Nordman SNF IX. 4: 16 f. — Om eder se d. o.
  • i, prep., fsv. i = isl. í, da. i, av urnord. in = got. (osv.) in (liksom fsv. a, nsv å = an); allm. germ. = ie. *eni i grek. ení, en, lat. in, armen. i, ir. i(n), litau. i, fpreuss. en. Jfr iföl, ikalv, ihärdig, istadig. Se f. ö. in.

Ord Def. Poeng SAOL14