Scrabble-ordbok

Er HIMLARS tillatt i Scrabble?

Annonsering

Bokst.

7

Poäng

9

Bokstavpoäng

H2I1M2L1A1R1S1

Scrabble ordböcker

Ordbok Namn Språk Tillåten
Svenska Akademiens ordlista 14 SAOL14 svenska JA

Definitioner

Substantiv

  • Nominativ
  • Obestämd form (ent.): (en) himmel
  • Bestämd form (ent.): himmeln / himmelen / himlen
  • Obestämd form (fl.): himlar
  • Bestämd form (fl.): himlarna
  • Genitiv
  • Obestämd form (ent.): (en) himmels
  • Bestämd form (ent.): himmelns / himmelens / himlens
  • Obestämd form (fl.): himlars
  • Bestämd form (fl.): himlarnas

Folkets lexikon Folkets lexikon logo

Substantiv

himmel - rymd över jorden; "en klarblå himmel"; "sommarhimmel"; "stjärnhimmel"; "riva upp himmel och jord ("göra stor affär av något")"
himmel - plats där Gud bor; "komma till himlen"; "himmel|rike"

Wiktionary Wiktionary dictionary logo

Substantiv

himmel - det "tak" vi ser, eller tycker oss se, då vi tittar uppåt utomhus; "'Himmel', vad jobbigt detta var!"; "Det är en ovanligt blå 'himmel' vi har idag."
helvete
himmel - paradis, Guds eller gudarnas hemvist (se även himlen, himlarna)
 = synonym  
 = antonym  
 = relaterat ord

Wikipedia Wiktionary dictionary logo

  • Himmel kan syfta på: Den fysiska himlen, atmosfären runt en planet Stjärnhimmeln, en tänkt sfär på vars yta himlakropparna kan tänkas ligga Världsrymden eller universum Himmelriket, ett gudomligt rike, herravälde. Åtminstone sedan år 1000 e. Kr. används ordet himmel normalt för att hänvisa till ett plan där livet efter döden föreligger och som inom olika religioner och andliga filosofier ofta beskrivs som ett evigt rike, ett paradis, där troende enligt olika standarder får leva i perfekt harmoni.

OmegaWiki Dictionary Ω

  • himmel
    Yttre rymden sedd från jordens yta som sträcker sig oändligt långt bort från oss och som avgränsas av horisonten.
  • himmel
    Paradiset i livet efter döden i vissa religioner.
  • himmel
    Den del av jordens atmosfär och den utanförliggande rymden som är synlig från jordytan. Dagtid upplevs den som blå och under nattetid som svart.

Svensk etymologisk ordbok ᚱ

  • himmel (= no., da.), fsv. himil, täm- ligen sen form, lånad från Tyskland = fsax., fhty. himil (ty. himmel), med yngre l för n ss. i ty. esel (jfr åsna), motsv. det inhemskt nordiska fsv. himin = isl. himinn, got. himins, fsax. heban, ägs. heofon (eng. heaven), med b, f ur m framför n (i synkop. kasus); ie. *kemeno-; flera tolkningsförsök; väl egentl.: valv, tak, besl. med grek. kmélelhron, tak, kamára, välvning (se kammare), såsom litau. dangùs, himmel: dengti, täcka. Jfr med avs. på betyd.-utvecklingen under loft, luft. – I religiös stil förr ofta plur.: fara till himla (gen.plur.), som är i himblom (dat. plur.; i bönen Fader vår) osv., jfr lat. coeli. – Den äldsta ieur. beteckningen för ’himmel’ var *diéus, den lysande = sanskr. dya’us = grek. Zevs (gudanamn); se Tyr.

Ord Def. Poeng SAOL14