Scrabble-ordbok

Er GUD tillatt i Scrabble?

Annonsering

Bokst.

3

Poäng

7

Bokstavpoäng

G2U4D1

Scrabble ordböcker

Ordbok Namn Språk Tillåten
Svenska Akademiens ordlista 14 SAOL14 svenska JA

Definitioner

Folkets lexikon Folkets lexikon logo

Annat

Gud - de kristnas gud; "Gud Fader"; "tio Guds bud"; "guds|fruktan"

Substantiv

gud - övernaturligt väsen som är föremål för kult; "hedniska gudar"; "guda|saga"

Wiktionary Wiktionary dictionary logo

Substantiv

gud - övernaturligt, högre, styrande väsen
Gud - den ende guden (framförallt i islam, judendomen och kristendom); "Det hålls för en 'Gudi' behaglig gärning att följa med och bedja för den döende."
Herre
satan
 = synonym  
 = antonym  
 = relaterat ord

Wikipedia Wiktionary dictionary logo

  • Gud, feminin form gudinna, är ett ord med olika betydelser: Allmän betydelse: Generisk beteckning på mäktig övernaturlig varelse eller kraft. Föreställning inom de flesta religioner. Föremål för tillbedjan, dyrkan och lydnad.

Svensk etymologisk ordbok ᚱ

  • gud, fsv. guþ m., äldre: n. = isl. goð, guð n., m., got guþ, da. gud, fsax., ags., eng. god, fhty. got (ty. gott, jfr Gottfrid, Gotthard), ett speciellt germanskt ord av omstritt ursprung. Enl. Lidén Bezz. Beitr. 21: 97 av ie. *ghu-tes, rotbesl. med sanskr. ghō-rás, skräckinjagande o. d., i så fall ett abstraktum på -tes med betyd, 'fruktan, vördnad' o. sedermera 'det som inger fruktan'. Snarare dock ett t-particip till ie. ghu, ropa, jfr sanskr. (puru-)hūta-, (mycket) åkallad, om guden Indra, möjl. med Osthoff KZ 24: 191 f.: genom magiska formler tillkallad el. frambesvuren, eller rent av abstrakt: trolldomsord (incantamentum), liksom sanskr. bráhman-; alltså ett ord med rötter i den primitiva magin. — Den stundom förekommande egendomliga användningen av gud i sammans, såsom 'en riktig matgud', dvs. storätare, t. ex. Lunds dagblad 1919 22. l, har motsvarigheter i t. ex. Dalins Arg.: trägud, ävensom i nutida uppländska o., särskilt allmänt, sörmländska bygdemål; jfr Hesselman Arg. Aum. I, s. 75. — Gud uppträder ofta i fnord. personnamn, t. ex. Gudmund, -run, jfr Gullbrand o. Gusten samt de från ty. komna namnen på Gott-. — Avledn. av gud: isl., fda. goði, tempelföreståndare, o. isl. gyðja, tempelföreståndarinna, även (i sammans.): gudinna. — Den allmännaste indoeur. beteckningen för 'gud' är annars ie. *deiuo- (med avljudsformer) = lat. dens, sanskr. dévd-, litau. devas, fir. dia osv. (se Tyr). Andra uttryck äro t. ex. det med föreg, ej besläktade grek theös (se djur) o. as 1. - Gudi lov, till fsv. gupi, dat. sing. av gup. - Gudi nog, o. 1550, innehåller väl ej den inhemska dativen av gud (i Gudi lov), utan beror snarast på inverkan från Ity. gode noog, av god en noog, egentl.: Gud och nog = ty. Gott und genug, dvs.: (hava) Gud o. (därigenom hava) nog, el. på inhemsk utveckling av Gud och (å) nog, jfr med avs. på försvagningen av -o- till -e- i obetonad stavelse, tomtebolycka. [-Hjelmqvist-] {+Hjelm- qvist+} Festskr. t. Söderwall s. 30 f. - Gudinna, fsv. gudhinna, med ändelsen från m Hy. godinne = ty. göttin osv. I fsv. även det inhemska gudha; se L u d go, Luggude. - Gudbarn,-fader,-moder (jfr gumma), -son, förr även: -broder, -syster, alla med motsvarigheter i fsv., syfta på den andliga släktskap (fsv. gupsiviar, besl. med ty. sippe, se under ätt), i vilken under den katolska tiden faddrar o. den döpte ansågos stå till varandra. - Gu dl ig, fsv. gupliker = da. gudelig. I fsv. med god betyd., som dock redan försämrats i början av 1500-t.; se förspr. till. NT 1526; i sin urspr, betyd, dock ännu t. ex. hos Thorild; jfr Söderwall Hufvudep. s. 102, Hjelmqvist En ny källa för vår fosterl. odling s. 30. I betyd, 'gudfruktig' vid denna tid i stället gudaktig, NT 1526 (-ngh) osv., vilket ävenledes sjunkit i betyd, (i sin äldre av 'gudfruktig' dock stundom ännu i biblisk o. religiös stil), o. gudfruktig, t. ex. 1544, förr även guds-= da. gudfrygtig, från mlty. godevruch-tig o. ä. ty. gottfurchtig Luther, ty. got-tesfiirchtig. - Gudsfruktan, O. Petri = da. gudsfrygt, efter ty. gottesfiircht Luther, jfr isl. guöhrcézla, ä. da. guds-rcedsle, efter det bibliska lat. timor dei. - Gudom, fsv. gupdomber = isl. guÖ-dömr; se dom 2.

Substantiv

  • Nominativ
  • Obestämd form (ent.): (en) gud
  • Bestämd form (ent.): guden
  • Obestämd form (fl.): gudar
  • Bestämd form (fl.): gudarna
  • Genitiv
  • Obestämd form (ent.): (en) guds
  • Bestämd form (ent.): gudens
  • Obestämd form (fl.): gudars
  • Bestämd form (fl.): gudarnas

Ord Def. Poeng SAOL14