Scrabble-ordbok

Er FORS tillatt i Scrabble?

Annonsering

Bokst.

4

Poäng

7

Bokstavpoäng

F3O2R1S1

Scrabble ordböcker

Ordbok Namn Språk Tillåten
Svenska Akademiens ordlista 14 SAOL14 svenska JA

Definitioner

Folkets lexikon Folkets lexikon logo

Substantiv

fors - ställe (i en älv) där vattnet forsar; ström
ström, vattenström
 = synonym  
 = antonym  
 = relaterat ord

Wiktionary Wiktionary dictionary logo

Substantiv

fors - snabbt strömmande parti av vattendrag

Svensk etymologisk ordbok ᚱ

  • fors = fsv., isl., ä. da.; nda. foss från no. foss = isl. (med -ss- av -rs), ett blott nordiskt ord (mlty. forsch lån från nord.), av germ. * f ur sa- till ie. roten pers i sanskr. prs-, stänka, bli våt, fslav. prachu (av *porso-), damm, osv.; väl ljudhärmande liksom fräsa, fräsa.

Verb

  • Aktiv
  • Grundform
    att fara
  • Nutid
    far
  • Dåtid
    for
  • Supinum
    har|hade farit
  • Imperativ
    far!
  • Passiv
  • Grundform
    att faras
  • Nutid
    fars / fares
  • Dåtid
    fors
  • Supinum
    har|hade farits
  • Particip
  • Presens
    farande
  • Perfekt
    en faren
    ett faret
    den|det|de farna

Substantiv 1

  • Nominativ
  • Obestämd form (ent.): (en) fora
  • Bestämd form (ent.): foran
  • Obestämd form (fl.): foror
  • Bestämd form (fl.): fororna
  • Genitiv
  • Obestämd form (ent.): (en) foras
  • Bestämd form (ent.): forans
  • Obestämd form (fl.): forors
  • Bestämd form (fl.): forornas

Substantiv 2

  • Nominativ
  • Obestämd form (ent.): (en) fors
  • Bestämd form (ent.): forsen
  • Obestämd form (fl.): forsar
  • Bestämd form (fl.): forsarna
  • Genitiv
  • Obestämd form (ent.): (en) fors
  • Bestämd form (ent.): forsens
  • Obestämd form (fl.): forsars
  • Bestämd form (fl.): forsarnas

Substantiv 3

  • Nominativ
  • Obestämd form (ent.): (en) fara
  • Bestämd form (ent.): faran
  • Obestämd form (fl.): faror
  • Bestämd form (fl.): farorna
  • Genitiv
  • Obestämd form (ent.): (en) faras
  • Bestämd form (ent.): farans
  • Obestämd form (fl.): farors
  • Bestämd form (fl.): farornas

Folkets lexikon Folkets lexikon logo

Verb

fara - förflytta sig; "fara till Stockholm"; "far|bar"; "fara illa ("ha det besvärligt")"; "vad är det du far efter? ("vad söker du efter i minnet?")"
bege sig, färdas, resa, åka

Substantiv

fara - risk, farlighet; "det är ingen fara med mig"; "med fara för livet"; "farofylld"; "det är ingen fara på taket ("det är ingenting som hotar")"
bege sig, färdas, resa, våda, åka
 = synonym  
 = antonym  
 = relaterat ord

Wiktionary Wiktionary dictionary logo

Substantiv

fara - utsatthet för eventuell skada eller smärta; risk för mycket negativ och skadlig utveckling; "Hon visste att hon var förföljd och svävade i 'fara'."; "Hon 'for' till Italien."; "Vi 'for' till byn igår och köpte nya gardiner."

Verb

fara - resa iväg; färdas
fara - åka

OmegaWiki Dictionary Ω

  • fara
    En fysisk eller kemisk agent som kan orsaka skada på personer, egendom, djur, växter eller andra naturtillgångar.
  • fara
    Att förflytta sig från en plats till en annan, vanligen med hjälp av ett transportmedel.
  • fara
    En situation som innebär omedelbar risk för skada på person eller egendom.

Svensk etymologisk ordbok ᚱ

  • 1. fara, vb = fsv., isl. = da. fare, got., fsax., fhty., ags. faran (ty. fahren, eng. fare), av ie. *por- i grek. porev́ō, sätter över, sänder, póros, gång, por (se por), växl. med *per- i fjord (ie. *pertu-); sannol. även besl. med fjol (fjor), fjärran, forn; se f. ö. följ., farsot, fart, färja 1, 2, färd, föra. — Sekundära betyd, äro 'handla, gå till väga' (redan i fsv.), t. ex. fara med lögn, 'förfara med, behandla', t. ex. fara illa med (redan i fsv.), o. 'vara i en viss ställning, få ett visst öde', t. ex. fara illa, avskedshälsningen farväl (redan i fsv.), jfr sv. välfärd. — Härtill med m-avledn. även: fsv. -farmber, last, se parm o. pråm. — Farkost, fsv. farkoster = isl. farkostr, av vb. fara el. fsv., isl. far, färd, och fsv. koster i betyd, 'sätt, tillfälle, medel' o. d.; ordet har alltså äldst troligen abstrakt betyd. Detta koster är = isl. kostr, medel, verktyg, ä. da. kost, sak, verktyg (jfr da. stjaalne koster); samma ord som fsv. koster, villkor m. m., isl. kostr, val, tillfälle, god egenskap, sätt, got. kustus o. gakusts, prövning, fsax., fhty. kust, val m. m., osv., av germ. *kustu- o. *kusti- till *keusan, välja (se tjusa), motsv. lat. gustus, smak, osv.; alltså ett annat ord än kost 1.
  • 2. fara, sbst. = y. fsv. = da. fare, från mlty. vâre, forsat, fara, fruktan (jfr förfära). = fhty. fâra ds. (jfr ty. gefahr), ags. fǽr, fara (eng. fear, fruktan); besl. med isl. fár n., vrede, fiendskap, bedrägeri, skada = fsax. fâr n., försåtlig förföljelse, vartill avledn. got. fêrja m., förföljare, spion; germ. stam *fǣr- = ie. *pēr-, växlande med per i lat. periculum, fara, men även: försök, prov (jfr experiment), grek. peĩra (av *peri̯ā), försök (jfr pirat); besl. med vb. fara, alltså egentl, med grundbetyd, hos sbst. fara av 'farande efter (för att skada), förföljelse'; sedan med syftning på dens tillstånd, som är utsatt för förföljelsen. I det besläktade lat. perītus, erfaren, föreligger samma betyd.-utveckling som i förfaren o. bevandrad. — Jfr farsot. — Om farhåga se håg. — Löpa fara, motsv. i da., efter ty. gefahr laufen, möjl. efter fra. courir risque (jfr sv. löpa risk).

Ord Def. Poeng SAOL14