Scrabble-ordbok

Er DUVADE tillatt i Scrabble?

Annonsering

Bokst.

6

Poäng

11

Bokstavpoäng

D1U4V3A1D1E1

Scrabble ordböcker

Ordbok Namn Språk Tillåten
Svenska Akademiens ordlista 14 SAOL14 svenska JA

Definitioner

Verb

  • Aktiv
  • Grundform
    att duva
  • Nutid
    duvar
  • Dåtid
    duvade
  • Supinum
    har|hade duvat
  • Imperativ
    duva!
  • Passiv
  • Grundform
    att duvas
  • Nutid
    duvas
  • Dåtid
    duvades
  • Supinum
    har|hade duvats
  • Particip
  • Presens
    duvande

Substantiv

  • Nominativ
  • Obestämd form (ent.): (en) duva
  • Bestämd form (ent.): duvan
  • Obestämd form (fl.): duvor
  • Bestämd form (fl.): duvorna
  • Genitiv
  • Obestämd form (ent.): (en) duvas
  • Bestämd form (ent.): duvans
  • Obestämd form (fl.): duvors
  • Bestämd form (fl.): duvornas

Folkets lexikon Folkets lexikon logo

Substantiv

duva - fågel av släktet Columba; "ringduva"; "fredsduva"

Wiktionary Wiktionary dictionary logo

Substantiv

duva - fågel tillhörande familjen Columbidae

OmegaWiki Dictionary Ω

  • duva
    En av flera fåglar i familjen Columbidae.

Svensk etymologisk ordbok ᚱ

  • 1. duva, nästan blott som vbalsbst. duvning, inpluggande, grundligt förhör, t. ex. Geijer 1845: 'ta oss en dufning med lille Räknemästaren' (enl. A. Hamilton-Geete), jfr N. P. Ödman 1891: 'dufva studentkandidater'; el.: (duktig) skrapa, skrupens, t. ex. Scholander 1853: 'skarpa dufningar'. Av Tamm Etym. ordb. uppfattat som lån från lty. dûwen trycka (ned) (varifrån ä. nsv. dufva neder, undertrycka o. d., t. ex. i slutet av 1500-t.), av fsax. (be)thûwen, motsv. fhty. dûhen, ags. þýan, trycka; alltså med urspr. germ. þ-; av ett trots framställda förklaringsförsök dunkelt ursprung. I alla händelser dock närmast till sv. dial. duva till, slå till, motsv. sv. (vard.) duva på, ge ngn på pälsen = no. dūva, klämma till, som antagl. lånats från lty. dûwen, stöta. Detta kan nu antingen vara identiskt med det nyss nämnda lty. dûwen, trycka (ned), med urspr. þ-, el. ett annat ord med egentl. betyd. av 'slå, stöta' o. besl. med dubba (se närmare d. o.). Från sv. dial. duva, slå till, har även betyd. 'våga' utvecklats i ä. sv., t. ex. Lind, o. i sv. dial.
  • 2. duva, sjöt., om fartyg: röra sig häftigt upp o. ned, stampa = no. duva, da. duve. Väl samma ord som fsv. dūva. fno; dúfa, doppa ned, ags. dúfan, dyka, sjunka (jfr ags. dýfan, varav eng. dive); av ie. roten dhup (i fslav. duplŭ, ihålig, av *dhoup-) el. möjl. av dhubh (jfr fslav. dŭbrŭ, klyfta, som dock kan utgå från ett dhub); se f. ö. djup, doppa. Otänkbart vore dock ej, att duva som sjöt. i stället hörde samman med det i föreg. art. omnämnda lty. dûwen, trycka, stöta (jfr Tamm duva 2 slutet). Därifrån ha i alla händelser lånats två andra i ä. sv. uppträdande likalydande sjötermer, dels om rodret, t. ex. 1698: dufwande Roret bordwart, o. dels i betyd. 'sätta segel till, söka redd'.
  • 3. duva (fågel) = fsv. = isl. dúfa, da. due, fsax. dûba, fhty. tûba (ty. taube, varav sv. familjen. Taube), eng. dove; samgermanskt ord (dock ej uppvisat i ags.; ags. dúfe i dúfedoppan är en vattenfågel; jfr föreg. o. dopping; se Suolaliti Vogeln. s. 207); säkerligen, såsom så många andra beteckningar för 'duva' ljudhärmande; jfr skogsduvans läte: hō hō hō el. ringduvans rucku (fra. roucou el. brou el. coucou; eng.: 'two-coo., curr dhoo. Love me and I'll love you'); stamkonsonanten i germ. *dūƀōn kunde fattas som det indoeur. djurnamnssuffixet bh, men hör snarast till »roten». Annars fört bl. a. till ir. dub, svart; en hel del ie. duvbeteckningar innehålla adj.-stammar med betyd.: svartaktig, grå el. blå. — Duvslag = da., från ty. taubenschlag; till en från ty. lånad avledd betyd. av slag 1; jfr det nu nästan obrukliga bislag.

Ord Def. Poeng SAOL14