Scrabble-ordbok

Er DRICKAS tillatt i Scrabble?

Annonsering

Bokst.

7

Poäng

15

Bokstavpoäng

D1R1I1C8K2A1S1

Scrabble ordböcker

Ordbok Namn Språk Tillåten
Svenska Akademiens ordlista 14 SAOL14 svenska JA

Definitioner

Verb

  • Aktiv
  • Grundform
    att dricka
  • Nutid
    dricker
  • Dåtid
    drack
  • Supinum
    har|hade druckit
  • Imperativ
    drick!
  • Passiv
  • Grundform
    att drickas
  • Nutid
    dricks / drickes
  • Dåtid
    dracks
  • Supinum
    har|hade druckits
  • Particip
  • Presens
    drickande
  • Perfekt
    en drucken
    ett drucket
    den|det|de druckna

Substantiv 1

  • Oräknebart
  • Nominativ
  • Obestämd form (ett) dricka
  • Bestämd form drickat
  • Genitiv
  • Obestämd form (ett) drickas
  • Bestämd form drickats

Substantiv 2

  • Nominativ
  • Obestämd form (ent.): (ett) dricka
  • Bestämd form (ent.): drickan
  • Obestämd form (fl.): drickor
  • Bestämd form (fl.): drickorna
  • Genitiv
  • Obestämd form (ent.): (ett) drickas
  • Bestämd form (ent.): drickans
  • Obestämd form (fl.): drickors
  • Bestämd form (fl.): drickornas

Folkets lexikon Folkets lexikon logo

Substantiv

dricka - dryck; "sockerdricka"; "svagdricka"
intaga, kröka, pimpla

Verb

dricka - svälja ner (vätska); "dricka vatten"
halsa, hälla i sig, intaga, kröka, läsk, pimpla, supa
dricka - dricka sprit; "jag varken röker eller dricker"
 = synonym  
 = antonym  
 = relaterat ord

Wiktionary Wiktionary dictionary logo

Substantiv

dricka - dryck; vätska avsedd för att dricka
vådis
dricka - vatten (allmänt, inte enbart för dryckesändamål)

Verb

dricka - förtära vätska
dricka - förtära alkoholhaltiga drycker
 = synonym  
 = antonym  
 = relaterat ord

OmegaWiki Dictionary Ω

  • dricka
    Varje vätska avsedd att drickas.
  • dricka
    Att förtära vätska genom munnen.

Svensk etymologisk ordbok ᚱ

  • 1. dricka, vb, fsv. drikka (för ljudlagsenligt *drinka, efter ipf. drak(k) av *drank o. d.; jfr fick under få o. gick under ganga) = isl. drekka (med -kk- av -nk-, jfr drunkna), da. drikke, got. drigkan, fsax. drinkan osv. (ty. trinken, eng. drink); av okänt urspr. Jfr dränka o. dränk. — Härtill: drickspengar, väl till fsv. drikker, (ä.) nsv. drick (jfr fsv. drykkispæningar i annan betyd.), efter ty. trinkgeld, fra. pourboire.
  • 2. dricka, sbst., n., egentl. substantiverad infinitiv (från uttr. som ge dricka; jfr di).

Ord Def. Poeng SAOL14