Scrabble-ordbok

Er BOR tillatt i Scrabble?

Annonsering

Bokst.

3

Poäng

7

Bokstavpoäng

B4O2R1

Scrabble ordböcker

Ordbok Namn Språk Tillåten
Svenska Akademiens ordlista 14 SAOL14 svenska JA

Definitioner

Wiktionary Wiktionary dictionary logo

Substantiv

bor - grundämnet med atomnummer 5 och kemisk beteckning B.

Svensk etymologisk ordbok ᚱ

  • bor, sv. dial., ås o. d., ortn. Bor n, S lindbom, se under ås 2. Till vissa av dessa ortnamn höra väl somliga inhemska familjen, på -born (jfr Vikborn m. fl.), medan andra lånats från ty., ss. Ahlborn, Heilborn, efter ortn. på -born, brunn (se d. o.), alltså Heilborn egentl.: hälsobrunn.

Verb

  • Aktiv
  • Grundform
    att bo
  • Nutid
    bor
  • Dåtid
    bodde
  • Supinum
    har|hade bott
  • Imperativ
    bo!
  • Passiv
  • Grundform
    att bos
  • Nutid
    bos
  • Dåtid
    boddes
  • Supinum
    har|hade botts
  • Particip
  • Presens
    boende
  • Perfekt
    en bodd
    ett bott
    den|det|de bodda

Substantiv 1

  • Nominativ
  • Obestämd form (ent.): (ett) bo
  • Bestämd form (ent.): boet / bot
  • Obestämd form (fl.): bon
  • Bestämd form (fl.): bona / boen
  • Genitiv
  • Obestämd form (ent.): (ett) bos
  • Bestämd form (ent.): boets / bots
  • Obestämd form (fl.): bons
  • Bestämd form (fl.): bonas / boens

Substantiv 2

  • Oräknebart
  • Nominativ
  • Obestämd form (ett) bor
  • Bestämd form boren
  • Genitiv
  • Obestämd form (ett) bors
  • Bestämd form borens

Folkets lexikon Folkets lexikon logo

Annat

BO - Barnombudsmannen

Substantiv

bo - bostad för djur (rede, ide etc); "fågelbo"
hem
bo - egendom; "bo|delning"; "dödsbo"; "bo|skillnad"

Verb

bo - ha sin bostad; "hon bor i villa"; "var bor du? jag bor på Vasagatan"
 = synonym  
 = antonym  
 = relaterat ord

Wiktionary Wiktionary dictionary logo

Substantiv

bo - (viss) plats för djur, särskilt fåglar, att sova och föda upp ungar på m.m.; "Var 'bor' du?"; "Hon 'bodde' på hotell när hon var utomlands."; "'Bos' det mycket på vandrarhem utomlands?"
bo - platsen som man ska komma så nära som möjligt med sina stenar
bo - bokstav, japanskt stavvapen
Bo - ett mansnamn

Verb

bo - ha ett hem eller annan plats man kan befinna sig på för att äta, vila och sova m.m.

Svensk etymologisk ordbok ᚱ

  • 1. bo, sbst., fsv. bō, boning (djurs)bo, egendom, boskap = isl. bú, da. bo, ags. bú, n. fhty. bû m. o. n. (ty. bau m.); till följ. Stundom i ortnamn, t. ex. fsv. Brynolfsbo; de nsv. ortnamnen på -bo ha dock mycket ofta annat ursprung; se bo 4 o. bod. — Bohag, husgeråd fsv. bohagh, egendom, i ä. nsv. stundom: hushåll == no. buhag, da. bohave, husgeråd, till fsv. hagher, ställning, fördel m. m., alltså egentl.: boets ställning; se f. ö. behaga o. höger. — Bolag, fsv. bolagh, egendomsgemenskap, bolag-, bolagsordning = isl. búlag, (egendoms)-gemenskap; till lägga; jfr sv. samlag osv. Da. bolag är ett ungt lån från sv. — Boskap, fsv. bōskaper, hushåll, egendom, bohag, boskap = no. buskap, boskap, fda. boskap, ds. som i fsv.; jfr fsv. bō o. isl. bú i betyd. 'boskap'; i båda fallen beroende på en inskränkning av grundbetyd., som är: det som hör till boet el. egendomen; jfr -skap. — Bostad, se stad 1.
  • 2. bo, vb, fsv. bō, bōa, bo, bebo, bereda m. m. = isl. búa, ds., da. bo, got. bauan, fsax., fhty. bûan (ty. bauen), ags. búan, bo, stundom: odla m. m.; starkt o. svagt böjt vb (jfr det urspr, redupl. isl. ipf. bjó, av *beƀōw, got. part. bauans, motsv. sv. redobogen; men got ipf. bauaida, fsv. bōþe osv.) av omstridd germ. grundform; till den ie. roten bhū, bheue, i lat. fui, var, grek. phýō, avlar, frambringar (se fysik), sanskr. bhū, bhávati, vara, är, bliva, blir, även i slavo-balt., kelt. o. alban, spr.; vartill också: fhty. biom, jag är (ty. bin), ags. béon, vara (eng. be), vilka förenats till ett böjningssystem med de obesl. verben wes- (i ty. gewesen, sv. vara 1) o. es- (i ty. ist, sv. är 1), Jfr följ. ävensom bod, bol, bonad, bur, by, bygga. Om bostad se stad 1.
  • 3. Bo, mansn., fsv. Bō = isl. Búi, egentl, samma ord som -bo i nabo = isl. nábúi ävensom åbo, nomen agentis till vb. bo; alltså egentl, tillnamn, som övergått till förnamn på samma sätt som det likbetydande fsv. Bonde; däremot ej, såsom stundom föreslagits, biform till fsv. personn. Bove. — Samma -bo ingår i följ.

Ord Def. Poeng SAOL14