Scrabble-ordbok

Er BAR tillatt i Scrabble?

Annonsering

Bokst.

3

Poäng

6

Bokstavpoäng

B4A1R1

Scrabble ordböcker

Ordbok Namn Språk Tillåten
Svenska Akademiens ordlista 14 SAOL14 svenska JA

Definitioner

Folkets lexikon Folkets lexikon logo

Adjektiv

bar - öppen, naken; "sova under bar himmel"; "bar|bent"; "bar|mark"; "(gripen) på bar gärning ("just när brottet begicks")"
bardisk, kal, naken, näck, pub, skallig

Substantiv

bar - servering, matställe; "grillbar"; "bar|servering"; "bar|mästare"; "bar|stol"
bardisk
 = synonym  
 = antonym  
 = relaterat ord

Wiktionary Wiktionary dictionary logo

Substantiv

bar - enhet för tryck vilken används huvudsakligen inom meterologin och högtryckshydrauliken; 1 bar = 100 kPa = 100000 N/m²; "Dansgolvet är till för de som inte har råd att hänga i 'baren'."; "Den som inga byxor har, han får gå med rumpan 'bar'."
dold
bar - det tryck som enheten ovan motsvarar
bar - plats för utskänkning av alkoholhaltiga drycker
bar - området runt en bardisk, avsedd för kunderna

Adjektiv

bar - blottad, som ej täcks av något (som till exempel klädesplagg eller snötäcke)
 = synonym  
 = antonym  
 = relaterat ord

OmegaWiki Dictionary Ω

  • BAR
    Ett företag med licens att sälja berusande drycker för konsumtion på stället, eller själva lokalen.

Svensk etymologisk ordbok ᚱ

  • 1. bar, disk o. d., ungt ord (från de senare årtiondena), från eng. bar, av fra. barre, stång, regel, skrank, sandbank, av mlat. barra, av oviss härledning; samma ord som bar(r), sandbank (om uti. förh.), o. barr 1.
  • 2. bar, adj., fsv. bar = isl. berr (med s. k. R- omljud av a), da., fsax., fhty., ty. bar, ags. ber (eng. bare), av en germ,, stam baz- (med tonande s), motsv. litau. bãsas, fslav. bosŭ, barfotad, av ie. bhos-, — Lån från ty. i redbar. — Barhuvad, se under huvud.
  • 3. bar = fsv., da., från ml ty. -bar; motsv. fsv. (inhemskt) bǣr (t. ex. i aldinbǣr, fruktbärande), isl. -bǽrr, fhty., -bâri (ty. -bar) osv.; besl. med lat. -fer (t. ex. i frugifer, fruktbärande); egentl, ett självst. vbaldj., germ. *bǣri(a)- (motsv. sanskr. bhārya-) till bära, egentl.: bärande, som kan bära(s), t. ex. isl. bǽrr, berättigad (bildat som t. ex. näm i förnäm), sedermera i sammans. övergånget till suffix, från början i förbind. med sbst., numera i sv. i sht till verb (hörbar) och vbalsbst. (valbar). Ofta likbetyd, med -lig, t. ex. upptänkbar o. upptänklig. — -Bar i redbar hör till bar 2.

Adjektiv

  • Positiv
    en bar
  • ett bart
  • den|det|de bara
  • Komparativ
    en|ett|den|det|de barare
  • Superlativ
    är barast
  • den|det|de baraste

Verb

  • Aktiv
  • Grundform
    att bära
  • Nutid
    bär
  • Dåtid
    bar
  • Supinum
    har|hade burit
  • Imperativ
    bär!
  • Passiv
  • Grundform
    att bäras
  • Nutid
    bärs / bäres
  • Dåtid
    bars
  • Supinum
    har|hade burits
  • Particip
  • Presens
    bärande
  • Perfekt
    en buren
    ett buret
    den|det|de burna

Substantiv 1

  • Nominativ
  • Obestämd form (ent.): (en) bar
  • Bestämd form (ent.): baren
  • Obestämd form (fl.): bar
  • Bestämd form (fl.): baren
  • Genitiv
  • Obestämd form (ent.): (en) bars
  • Bestämd form (ent.): barens
  • Obestämd form (fl.): bars
  • Bestämd form (fl.): barens

Substantiv 2

  • Nominativ
  • Obestämd form (ent.): (en) bar
  • Bestämd form (ent.): baren
  • Obestämd form (fl.): barer
  • Bestämd form (fl.): barerna
  • Genitiv
  • Obestämd form (ent.): (en) bars
  • Bestämd form (ent.): barens
  • Obestämd form (fl.): barers
  • Bestämd form (fl.): barernas

Folkets lexikon Folkets lexikon logo

Verb

bära - gå med en börda; ha på sig; "vem bär ansvaret?"; "han bar namnet Alfred"; "hon bar en blommig klänning"; "bära vatten"; "bär|bar"; "bär|sele"; "bär|kraftig"

Wiktionary Wiktionary dictionary logo

Verb

bära - frakta något med hjälp av kroppen; hålla något uppe, lyft eller på plats; "även bildligt; Han bär ett stort ansvar."
bårå (orsamål)
bära - (om kläder, acessoarer etc.) ha på sig
 = synonym  
 = antonym  
 = relaterat ord

OmegaWiki Dictionary Ω

  • bära
    Att flytta något medan man lyfter det från marken och håller uppe dess vikt.

Svensk etymologisk ordbok ᚱ

  • bära, fsv. bæra = isl. bera, da. bære, got. baíran, fsax., fhty., ags. beran st. vb. (eng. bear; jfr ty. gebären, föda); allmänt indoeur. verb, *bher- = lat. fero (jfr offer), grek. phérō, sanskr. bhar-, fir. berim; i slav. spr. i sht: samla. Jfr barn, bår, böra, börja, börd ävensom got. bêrusjôs, föräldrar, varom se föräldrar (slutet). — Bära sig åt, fsv. bæra sik at, motsv. i da. o. isl., vartill vbalsbst. åtbörd. Med annat avljud: fhty. gibârên osv. (ty. gebaren), vartill ty. gebärde. — Bära till, hända, tillgå, fsv. bæra til, motsv. i isl.; fsv. även bæra at = isl. bera at, vartill vbalsbst. fsv. atbyrdh, händelse, motsv. isl. atburðr (jfr åtbörd).
  • bära. - Bära hundhuvudet, t. ex. 1632, tidigare: 'hänga hundhuvudet på ngn'; jfr det forna okvädinsordet hundhuvud (efter 2 Sam. 3: 8), ty. ich soll imraer der dickköpftge hund sein osv.; möjl. från detta senare utvecklat till: 'vara den som får gå med (det stora) hundhuvudet'; alltså tillhörande den stora gruppen av bildl. uttr., där hunden framställes som en föraktad varelse. Se närmare Å. W:son Munthe Stud. tillegn. Es. Tegnér s. 56.

Ord Def. Poeng SAOL14