Scrabble-ordbok
Er BAR tillatt i Scrabble?
JA! BAR är tillåtet i Scrabble och ger dig 6 poäng.
Annonsering
Bokst.
3
Poäng
6
Bokstavpoäng
B4A1R1
Scrabble ordböcker
| Ordbok | Namn | Språk | Tillåten |
|---|---|---|---|
| Svenska Akademiens ordlista 14 | SAOL14 | svenska | JA |
Definitioner
Folkets lexikon 
Adjektiv |
||
| bar - öppen, naken; "sova under bar himmel"; "bar|bent"; "bar|mark"; "(gripen) på bar gärning ("just när brottet begicks")" | ||
| bardisk, kal, naken, näck, pub, skallig | ||
Substantiv |
||
| bar - servering, matställe; "grillbar"; "bar|servering"; "bar|mästare"; "bar|stol" | ||
| bardisk | ||
= synonym
= antonym
= relaterat ord
= antonym
= relaterat ord
Wiktionary 
Substantiv |
||
| bar - enhet för tryck vilken används huvudsakligen inom meterologin och högtryckshydrauliken; 1 bar = 100 kPa = 100000 N/m²; "Dansgolvet är till för de som inte har råd att hänga i 'baren'."; "Den som inga byxor har, han får gå med rumpan 'bar'." | ||
| dold | ||
| bar - det tryck som enheten ovan motsvarar | ||
| bar - plats för utskänkning av alkoholhaltiga drycker | ||
| bar - området runt en bardisk, avsedd för kunderna | ||
Adjektiv |
||
| bar - blottad, som ej täcks av något (som till exempel klädesplagg eller snötäcke) | ||
= synonym
= antonym
= relaterat ord
= antonym
= relaterat ord
OmegaWiki Dictionary Ω
- BAR
Ett företag med licens att sälja berusande drycker för konsumtion på stället, eller själva lokalen.
Svensk etymologisk ordbok ᚱ
- 1. bar, disk o. d., ungt ord (från de senare årtiondena), från eng. bar, av fra. barre, stång, regel, skrank, sandbank, av mlat. barra, av oviss härledning; samma ord som bar(r), sandbank (om uti. förh.), o.
barr 1. - 2. bar, adj., fsv. bar = isl. berr (med s. k. R- omljud av a), da., fsax., fhty., ty. bar, ags. ber (eng. bare), av en germ,, stam baz- (med tonande s), motsv. litau. bãsas, fslav. bosŭ, barfotad, av ie. bhos-, — Lån från ty. i
redbar . —Barhuvad , se underhuvud . - 3. bar = fsv., da., från ml ty. -bar; motsv. fsv. (inhemskt) bǣr (t. ex. i aldinbǣr, fruktbärande), isl. -bǽrr, fhty., -bâri (ty. -bar) osv.; besl. med lat. -fer (t. ex. i frugifer, fruktbärande); egentl, ett självst. vbaldj., germ. *bǣri(a)- (motsv. sanskr. bhārya-) till
bära , egentl.: bärande, som kan bära(s), t. ex. isl. bǽrr, berättigad (bildat som t. ex. näm iförnäm ), sedermera i sammans. övergånget till suffix, från början i förbind. med sbst., numera i sv. i sht till verb (hörbar ) och vbalsbst. (valbar ). Ofta likbetyd, med-lig , t. ex.upptänkbar o.upptänklig . —-Bar iredbar hör tillbar 2 .
Adjektiv
-
Positiven bar
-
ett bart
-
den|det|de bara
-
Komparativen|ett|den|det|de barare
-
Superlativär barast
-
den|det|de baraste
Verb
-
Aktiv
-
Grundformatt bära
-
Nutidbär
-
Dåtidbar
-
Supinumhar|hade burit
-
Imperativbär!
-
Passiv
-
Grundformatt bäras
-
Nutidbärs / bäres
-
Dåtidbars
-
Supinumhar|hade burits
-
Particip
-
Presensbärande
-
Perfekten burenett buretden|det|de burna
Substantiv 1
-
Nominativ
-
Obestämd form (ent.): (en) bar
-
Bestämd form (ent.): baren
-
Obestämd form (fl.): bar
-
Bestämd form (fl.): baren
-
Genitiv
-
Obestämd form (ent.): (en) bars
-
Bestämd form (ent.): barens
-
Obestämd form (fl.): bars
-
Bestämd form (fl.): barens
Substantiv 2
-
Nominativ
-
Obestämd form (ent.): (en) bar
-
Bestämd form (ent.): baren
-
Obestämd form (fl.): barer
-
Bestämd form (fl.): barerna
-
Genitiv
-
Obestämd form (ent.): (en) bars
-
Bestämd form (ent.): barens
-
Obestämd form (fl.): barers
-
Bestämd form (fl.): barernas
Folkets lexikon 
Verb |
||
| bära - gå med en börda; ha på sig; "vem bär ansvaret?"; "han bar namnet Alfred"; "hon bar en blommig klänning"; "bära vatten"; "bär|bar"; "bär|sele"; "bär|kraftig" |
Wiktionary 
Verb |
||
| bära - frakta något med hjälp av kroppen; hålla något uppe, lyft eller på plats; "även bildligt; Han bär ett stort ansvar." | ||
| bårå (orsamål) | ||
| bära - (om kläder, acessoarer etc.) ha på sig | ||
= synonym
= antonym
= relaterat ord
= antonym
= relaterat ord
OmegaWiki Dictionary Ω
- bära
Att flytta något medan man lyfter det från marken och håller uppe dess vikt.
Svensk etymologisk ordbok ᚱ
- bära, fsv. bæra = isl. bera, da. bære, got. baíran, fsax., fhty., ags. beran st. vb. (eng. bear; jfr ty. gebären, föda); allmänt indoeur. verb, *bher- = lat. fero (jfr
offer ), grek. phérō, sanskr. bhar-, fir. berim; i slav. spr. i sht: samla. Jfrbarn, bår, böra, börja, börd ävensom got. bêrusjôs, föräldrar, varom seföräldrar (slutet). —Bära sig åt , fsv. bæra sik at, motsv. i da. o. isl., vartill vbalsbst.åtbörd . Med annat avljud: fhty. gibârên osv. (ty. gebaren), vartill ty. gebärde. —Bära till , hända, tillgå, fsv. bæra til, motsv. i isl.; fsv. även bæra at = isl. bera at, vartill vbalsbst. fsv. atbyrdh, händelse, motsv. isl. atburðr (jfråtbörd ). - bära. - Bära hundhuvudet, t. ex. 1632, tidigare: 'hänga hundhuvudet på ngn'; jfr det forna okvädinsordet hundhuvud (efter 2 Sam. 3: 8), ty. ich soll imraer der dickköpftge hund sein osv.; möjl. från detta senare utvecklat till: 'vara den som får gå med (det stora) hundhuvudet'; alltså tillhörande den stora gruppen av bildl. uttr., där hunden framställes som en föraktad varelse. Se närmare Å. W:son Munthe Stud. tillegn. Es. Tegnér s. 56.