Scrabble-ordbok

Er ASK tillatt i Scrabble?

Annonsering

Bokst.

3

Poäng

4

Bokstavpoäng

A1S1K2

Scrabble ordböcker

Ordbok Namn Språk Tillåten
Svenska Akademiens ordlista 14 SAOL14 svenska JA

Definitioner

Folkets lexikon Folkets lexikon logo

Substantiv

ask - liten låda; "en ask tändstickor"; "tändsticksask"
burk, låda, skrin
ask - trädet Fraxinus excelsior
burk, etui
 = synonym  
 = antonym  
 = relaterat ord

Wiktionary Wiktionary dictionary logo

Substantiv

ask - ett trädslag (Fraxinus excelsior) i familjen syrenväxter; exemplar av detta träd; "'Askens' sena lövsprickning gynnar markfloran."
box, dosa
ask - liten förslutningsbar låda
Ask - den förste mannen, gjuten till liv av Oden utav en askstam
 = synonym  
 = antonym  
 = relaterat ord

Svensk etymologisk ordbok ᚱ

  • 1. ask (träd), fsv. asker, ask(träd) (i sammans.), spjut (egentl. av askträ), låda (se följ.) = isl. askr, no. ask, da. esk (med e från kollekt.; jfr nedan), fhty. asc (jfr mhty., ty. esche f., avledn. av ask-, jfr följ. o. under asp 2, el. ombildning efter fhty. plur. esci), ags. æsc (eng. ash) = alban. ah (av *asko-), bok el. ask; besl. med lat. ornus, ask (väl av *ōsinos), fslav. jasenŭ (*ōs-), litau. ōsis osv. Med avs. på betyd. 'spjut' jfr isl. almr båge, egentl.: av almträ (se alm), isl. (osv.) lind, sköld, egentl.: av lindträ (se lind), ävensom grek. meliē, ask o. askspjut (Homeri Iliad: meílinon énkhos). Askvirke är särskilt lämpligt för spjuttillverkning. — Kollektiv o. ämnesnamn: sv. (dial.) äske el. aske n. = isl. eskí, varav ortn. Askersund, fsv. Eskæsund 1332.
  • 2. ask (liten låda), fsv. asker (se föreg.) = isl. askr, mlty. ask, ty. asch; samma ord som föreg.; alltså egentl.: låda av askträ. — Da. æske, sv. dial. äsk(j)a, no. eskja, av urnord. *askiō(n); avledn. av trädn. ask med tillhörighetssuffixet -iōn, alltså bildat såsom t. ex. gryta: gryt, sten.

Verb

  • Aktiv
  • Grundform
    att aska
  • Nutid
    askar
  • Dåtid
    askade
  • Supinum
    har|hade askat
  • Imperativ
    aska!
  • Passiv
  • Grundform
    att askas
  • Nutid
    askas
  • Dåtid
    askades
  • Supinum
    har|hade askats
  • Particip
  • Presens
    askande
  • Perfekt
    en askad
    ett askat
    den|det|de askade

Substantiv 1

  • Nominativ
  • Obestämd form (ent.): (en) ask
  • Bestämd form (ent.): asken
  • Obestämd form (fl.): askar
  • Bestämd form (fl.): askarna
  • Genitiv
  • Obestämd form (ent.): (en) asks
  • Bestämd form (ent.): askens
  • Obestämd form (fl.): askars
  • Bestämd form (fl.): askarnas

Substantiv 2

  • Oräknebart
  • Nominativ
  • Obestämd form (en) aska
  • Bestämd form askan
  • Genitiv
  • Obestämd form (en) askas
  • Bestämd form askans

Folkets lexikon Folkets lexikon logo

Substantiv

aska - pulver som blir kvar när något har brunnit; "ask|kopp"; "råka (el. komma el. hamna) ur askan i elden ("råka värre ut")"
stoft

Verb

aska - slå av aska från cigarett e dyl; "här får man inte aska på golvet!"
 = synonym  
 = antonym  
 = relaterat ord

Wiktionary Wiktionary dictionary logo

Substantiv

aska - de fasta resterna efter en (fullständig) förbränning; "Innan du lägger i ny ved måste du raka ur 'askan' från förra eldningen"

Verb

aska - slå av askan från en cigarett eller liknande

Wikipedia Wiktionary dictionary logo

  • Aska kallas den fasta restprodukten efter förbränning. Luftburna partiklar som bildas vid vulkanutbrott kallas pyroklastiskt material eller tefra. Pyroklastiskt material med en kornstorlek mindre än två millimeter kallas vulkanisk aska.

OmegaWiki Dictionary Ω

  • aska
    Den obrännbara materia som blir kvar efter att ett ämne har bränts upp.
  • aska
    Det som blir kvar av en kropp, i synnerhet efter kremering eller nedbrytning.

Svensk etymologisk ordbok ᚱ

  • aska = fsv., isl., = da. aske, mlty. asche, fhty. asca (ty. asche), ags. asce, æsce (eng. ash, ashes); jfr med, som det synes, annan avledn.: got. azgô; från germ. spr. i span. ascua, glödande kol; sannol. avledn. av den ie. roten as, vara het, i lat. ārēre, ardēre, brinna (i båda med -r- av tonande s; jfr t. ex. Aurora: öster, hare: ty. hase osv.), sanskr. āsa-, aska, möjl. även grek. ásbolos, sot; se f. ö. ässja o. äril. — Kläda sig i säck o. aska (asko), NT 1526 (Mat. 11: 21), efter grek. en sakkǭ kai spodǭ. — (Komma) ur askan i elden, 1665, motsv. i da., ty., eng., fra., lat. Askersund, se ask 1.

Ord Def. Poeng SAOL14