Scrabble-ordbok

Er AMMATS tillatt i Scrabble?

Annonsering

Bokst.

6

Poäng

8

Bokstavpoäng

A1M2M2A1T1S1

Scrabble ordböcker

Ordbok Namn Språk Tillåten
Svenska Akademiens ordlista 14 SAOL14 svenska JA

Definitioner

Verb

  • Aktiv
  • Grundform
    att amma
  • Nutid
    ammar
  • Dåtid
    ammade
  • Supinum
    har|hade ammat
  • Imperativ
    amma!
  • Passiv
  • Grundform
    att ammas
  • Nutid
    ammas
  • Dåtid
    ammades
  • Supinum
    har|hade ammats
  • Particip
  • Presens
    ammande
  • Perfekt
    en ammad
    ett ammat
    den|det|de ammade

Substantiv

  • Nominativ
  • Obestämd form (ent.): (en) amma
  • Bestämd form (ent.): amman
  • Obestämd form (fl.): ammor
  • Bestämd form (fl.): ammorna
  • Genitiv
  • Obestämd form (ent.): (en) ammas
  • Bestämd form (ent.): ammans
  • Obestämd form (fl.): ammors
  • Bestämd form (fl.): ammornas

Folkets lexikon Folkets lexikon logo

Verb

amma - ge mjölk ur bröstet, ge di
dia, ge di
 = synonym  
 = antonym  
 = relaterat ord

Wiktionary Wiktionary dictionary logo

Substantiv

amma - kvinna, vars arbete är att ge bröstmjölk åt någon annans barn; "Mamman 'ammade 'sitt barn."; "Det var vanligt förr att rikt folk skaffade en 'amma' åt sitt barn."

Verb

amma - låta spädbarn suga mjölk från bröstet

Wikipedia Wiktionary dictionary logo

  • Amma har olika betydelser: En afrikansk gud se Amma (gud) Ett yrke se Amma (yrke) Att amma ett spädbarn se Amning.

Svensk etymologisk ordbok ᚱ

  • 1. amma, sbst. = fsv. = da. amme, väl från lty. amme = fhty. amma (ty. amme); jfr det inhemska isl. amma, far- el. mormor; bildat av en i barnets lallande vanlig ljudförbindelse am-, t. ex. grek. ámmia, mamma, lat. amita, faster (se tant), span. ama (jfr Amanda); även i obesläktade språkstammar; likheten med dessa o. andra dylika ord beror ofta icke på släktskap, utan är rent tillfällig; jfr dadda, mamma, nunna. Då ljudförb. am-, ma- äro tidigare i barnens joller än pa-, ha de förra i regel i vitt skilda o. obesläktade språk kommit att bilda beteckningar för de personer, med vilka barnen först o. närmast komma i beröring, modern el. sköterskan; de senare ha oftast fäst sig vid fadern. — Från barnspr. härstammar ytterst också grek. tithḗnē, amma, jfr (med hypokoristisk konsonantfördubbling) titthévō, ammar.
  • 2. amma, vb, Bib. 1541 = da. amme, väl lån från ty.; jfr mhty. ammen.

Ord Def. Poeng SAOL14