Wordfeud-ordbok

Er SMITA tillatt i Wordfeud?

Annonsering

Bokst.

5

Poäng

7

Bokstavpoäng

S1M3I1T1A1

Definitioner

Folkets lexikon Folkets lexikon logo

Verb

smita - avlägsna sig omärkligt, smyga iväg; "smita undan"; "pojkarna smet ut genom bakdörren"; "smita ifrån sitt ansvar"

Wiktionary Wiktionary dictionary logo

Verb

smita - ta sig bort från en plats där man borde vara, eller undvika att göra något man borde göra; "Föraren som orsakade seriekrocken 'smet' från olycksplatsen innan polisen hann anlända."; "Du 'smiter' väl inte ifrån /att betala/ TV-avgiften?"
fly, rymma
 = synonym  
 = antonym  
 = relaterat ord

Svensk etymologisk ordbok ᚱ

  • smita, Rådstur, prot. 1644: 'smet barnet . . thuert öfuer näsan' (om ett slag med en 'brånnastake'); i betyd, smyga sig bort' redan i G. I:s reg. (jfr nedan); knappast i fsv., vars smita sannol. har kort vokal (= smeta) = no. smita (ipf. smeii), bestryka, smörja, refl.: smyga sig bort, da. smide, slå, slunga, smörja, got. bismeitan (dvs. -l-), bestryka, mlty. smiten, kasta, slå, fhty. smizan, slå, smörja, stryka (ty. schmeis-sen9 slå, kasta), ägs. smitan, smörja (eng. smile, slå), av germ. *smitan, st. vb, i avljudsförh. till smeta (av smita). Betyd.-utvecklingen till 'smyga sig bort, in' (t. ex. Wennerberg Gltint.: 'Han smet in på Eleket') finns även i no. smila (jfr ovan). Avlägset besl. äro väl grek. smen, smekhein, gnida, sönderriva (jfr under smink), som anses utgå från en rot sméi; dock kunna här även parallellrötter föreligga. Jfr smitta. - Härtill sbst. smita, vulg., i t. ex. en hel smila, med samma betyd.-utveck-ling som i sbst. smocka ~vb. smocka till.

Verb

  • Aktiv
  • Grundform
    att smita
  • Nutid
    smiter
  • Dåtid
    smet
  • Supinum
    har|hade smitit
  • Imperativ
    smit!
  • Passiv
  • Grundform
    att smitas
  • Nutid
    smits / smites
  • Dåtid
    smets
  • Supinum
    har|hade smitits
  • Particip
  • Presens
    smitande

Substantiv

  • Nominativ
  • Obestämd form (ent.): (en) smita
  • Bestämd form (ent.): smitan
  • Obestämd form (fl.): smitor
  • Bestämd form (fl.): smitorna
  • Genitiv
  • Obestämd form (ent.): (en) smitas
  • Bestämd form (ent.): smitans
  • Obestämd form (fl.): smitors
  • Bestämd form (fl.): smitornas

Ord Def. Poeng