Wordfeud-ordbok
Er VÄV tillatt i Wordfeud?
JA! VÄV är tillåtet i Wordfeud och ger dig 10 poäng.
Annonsering
Bokst.
3
Poäng
10
Bokstavpoäng
V3Ä4V3
Definitioner
Folkets lexikon 
Substantiv |
||
| väv - tyg som är vävt eller håller på att vävas; "en väv av drömmar" | ||
| textil | ||
= synonym
= antonym
= relaterat ord
= antonym
= relaterat ord
Wiktionary 
Substantiv |
||
| väv - textil, vävt tyg, sammanflätade trådar, flätverk, nät |
Svensk etymologisk ordbok ᚱ
- väv, fsv. vcever = isl. vefr (genit. vefjar), da. vcev, fsax. webbi, fhty. weppi (jfr ty. gewebe n.), ägs. webb (eng. web), av germ. *waoja- m., i avljudsförh. till *(w)utja- i fhty. wuppi, väv, sv. dial. öv, inslag (se öv); till väva. - En annan bildning är väft, inslag, Var. rer. 1538, Bib. 1541 (neutr.), i ä. nsv. även 'väv' t. ex. Schroderus 1626 = isl. veptr m., inslag i väv, no. vef t, av germ. *wefta-el. snarare *weflu- (jfr till bildningen likbetyd, sanskr. ötu-), motsvar. med annan avledn. ägs. weft f. (- eng.) ds., mhty. wi f t, tråd, honungskaka (se våffla). Dessutom i samma betyd, en /-avledn.: mlty. wevel, fhty. weval, ägs. wefi. I ä. nsv. (t. ex. Lex. Linc. 1640 under trama) o. vissa dial. i stället islag = mlty. inslach, ty. einschlag (jfr nsv. inslag); jfr även ska. islält, da. islcet, av germ. *slahti-, slående (se under s l a k t a o. s l å 11 e r). Det likbetyd, grek. krake, till krekö, väver, har en nordisk släkting i isl. hréll (av germ. *hrahila-)9 ett redskap att bringa vävtrådarna i sitt rätta läge, senare även: skyttel (varom senast Falk Altn. Kleiderk. s. 12 f.); lat. träma, väft, inslag, är etymologiskt omtvistat. - Vävbom, motsv. da. uceverbom, ty. weberbaum, till mlty. bom, stång (se bom 1). Om en gammal inhemsk nordisk beteckning, sv. dial. rev, isl. rifr osv., se under rev 1. - Vävkam, motsv. da. vceverkam, mlty. wevekam, ty. weberkamm osv., jfr i samma betyd. lat. pecten, kam, o. det besl. grek. kteis (rotbesl. med faxe, får o. ull f ätt under ull); efter de i ramen infattade tunna stickorna ('tänder', ty. 'zähne'). I sv., utom vävsked (se följ.), stundom även ritt, efter ty. riet (ried), egentl.: rör (Arundo), vass (Phrag-mites); med syftning därpå att 'tänderna' ofta bestå av (spanskt) rör. - Vävsked, y. fsv. vceuskedh God. Ups. 20 s. 421, motsv. i Var. rer. 1538 osv.; i ä. nsv. även väfve- t. ex. 1556 (: uceffe-\ motsv. no., da. uceuerske, isl. skeid ds. = sked med grundbetyd, 'kluvet trästycke'; jfr ägs scdöel ds. (av *skaip-)-, se sked. Förr svärdformigt; jfr Njåla-sagan: 'sverct var fyrir skeid' o. de likbetyd, lat. spatha, grek. spdthe (spa-thion), egentl.: svärd (se spade). I ägs. även sléa (?, slahce, eng. slay), till slå: användes att slå fast väften. - Vävskyttel, se under skyttel. - Vävstol, t. ex. Salander 1727, motsv. da. vceverstol, ty. weberstiihl, till stol i betyd, 'ställning' o. d. (se stol o. takstol); jfr isl. vefstadr, grek. (h)i-stös, litau. stäklés, lett. stäwi, -e; samtliga till ie. stha, stå; syftande på den förr vanl. upprättstående vävstolen (med vertikalt utspänd varp), vid vilken man under vävningen stod el. gick, jfr sanskr. sthavis, vävare, o. Ho-merus Odyssé X: 'Någon där gick under klingande sång vid den resliga väv-stoln' (fiéyuv 'IÖTÖV £noi%otuévr}); se härtill under ränning o. jfr f. ö. lat. stamen o. grek. stémön, varp (se d. o.). Den upprättstående vävstolen användes f. ö. ännu vid gobelinvävnad. I isl. även vefr (o. möjl. fsv. vceuer); i ä. nsv. också virkestol (se virka). Gemensam indoeur. beteckning saknas, men vävstolen har (i primitiva former) urgamla anor. De vävbitar, som tillvaratagits från stenålderns schweiziska pålbygg-nader, ha väl dock tillverkats utan tillhjälp av sådan, efter metoder snarast analoga med dem, som ännu för några årtionden sedan användes hos amerikanska indianstammar. - Om andra vävtermer se låd, ränning, spole l o. varp.
Verb
-
Aktiv
-
Grundformatt väva
-
Nutidväver
-
Dåtidvävde
-
Supinumhar|hade vävt
-
Imperativväv!
-
Passiv
-
Grundformatt vävas
-
Nutidvävs / väves
-
Dåtidvävdes
-
Supinumhar|hade vävts
-
Particip
-
Presensvävande
-
Perfekten vävdett vävtden|det|de vävda
Substantiv
-
Nominativ
-
Obestämd form (ent.): (en) väv
-
Bestämd form (ent.): väven
-
Obestämd form (fl.): vävar
-
Bestämd form (fl.): vävarna
-
Genitiv
-
Obestämd form (ent.): (en) vävs
-
Bestämd form (ent.): vävens
-
Obestämd form (fl.): vävars
-
Bestämd form (fl.): vävarnas
Folkets lexikon 
Verb |
||
| väva - foga samman trådar (el. garn etc) till ett helt tygstycke; "väva trasmattor" |
Wiktionary 
Svensk etymologisk ordbok ᚱ
- väva, fsv. vceva (ipf. plur. vävo; jfr ipf. vöf hos Linné o. Celsius 1774 samt i vissa dial. t. ex. i Vgtl. o. sup. väfvit t. ex. hos Runeberg) = isl. vefa, da. vceve, mlty. weven, fhty. iveban (ty. we-ben), ägs. wefan (eng. weave), st. vb, även: fläta, spinna, röra sig fram o. tillbaka (fhty.). Härtill kausativbildningeii *wabjan = fsv. vcefia, isl. vefja, svepa, hölja, mlty. weffen, väva, fläta, knyta, ägs. webbian, väva. Därjämte: germ. *watön = no. väva, veckla om. leur. rot uebh (osv.) i grek. (h)yphainö, väver, sanskr. urna-väbhi- m., spindel, egentl.: ullvävare; jfr isl. kpngurvdfa, spindel, motsv. sv. dial. kang-, kångro m. m. ds. (första leden möjl. till finska lånordet kängas, väv, i vilket fall kångro betyder 'vävvävare'), sannol. eufemistiska omskrivningar (se spindel 1). Till avljtidsstadiet germ. *wab- i fsv. vcevia osv. hör det från den poet. Eddan bekanta jättenamnet Vafpriidnir (tillprudr, styrka), alltså 'den som är stark i invecklade spörsmål o. gåtor' el. dyl. Till ie. uebh, väva, hör väl också det sam-indoeur. ordet för 'geting', da. hveps, ty. wespe osv.; se närmare under geting. Jfr f. ö. Weber, väv o. öv. - En parallellrot med en mängd Iikbet3rd. avlägg se veva 1. - Till en annan (möjl. urspr, identisk) ie. rot uebh, röra sig hit o. dit, höra däremot: mhty. we-ben, röra, svänga (ty. weben), av germ. *waojan; ägs. wafian, svinga (eng. wave), av germ. *wabön, med r-avledn. isl. vafra, röra sig hit o. dit, no. vavra, ä. da. vavre, vackla m. m., motsv. i vgerm. spr., vartill isl. vafrlogi, fladdrande låga; sv. dial. vavla, fara hit o. dit i tal, no.: gå planlöst fram o. tillbaka, isl. vafla, vackla, jfr Ity. wabbeln, dingla, osv. (sammansmält med en imi-tativ bildning, jfr no. vavla, lalla, osv. o. se under vapla); isl. vdfa, dingla, av germ. *wä>ben; se virvel o. väppliiig. - Betyd.-växlingen 'fläta' o. 'väva' beror därpå, att vävningen äldst var ett slags flätning. Flätade tyger ha påträffats i de neolitiska pålbyggnaderna i Schweiz. Jfr vad, besl. med vad 2 o. med got. gawidan, binda, mhty. weten, fläta; ävensom ty. gewand, klädnad, till ie. uendh, fläta o. d., i t. ex. ty. w a n d, vägg, egentl.: flätverk (se under vägg); o. lat. texere, väva, fläta (jfr under tax). - De många språkliga överensstämmelserna göra det mycket sannolikt, att indoeuropéerna känt vävkonsten (i en primitiv form): det är föga troligt, att denna specialbetydelse självständigt utvecklat sig inom de olika språkfamiljerna från en allmännare grundbetydelse. - Med avs. på övergången till svag böjning jfr t. ex. vräka, väga, växa. - 'Väva' uttryckes i ä. nsv. ofta med virka (se d. o.).