Wordfeud-ordbok
Er TÅ tillatt i Wordfeud?
JA! TÅ är tillåtet i Wordfeud och ger dig 5 poäng.
Annonsering
Bokst.
2
Poäng
5
Bokstavpoäng
T1Å4
Definitioner
Folkets lexikon 
Substantiv |
||
| tå - rörlig, smal del längst fram på fot; "gå på tå"; "trampa någon på tårna ("förnärma, såra")"; "från topp till tå ("uppifrån och ned")" |
Wiktionary 
Substantiv |
||
| tå - extremitet på fot | ||
| finger | ||
= synonym
= antonym
= relaterat ord
= antonym
= relaterat ord
OmegaWiki Dictionary Ω
- TÅ
En av de fem extremiteter som kan återfinnas antingen på en hand eller en fot. - TÅ
En av fotens extremiteter.
Svensk etymologisk ordbok ᚱ
- 1. tå, fsv. ta (plur. tær, såsom ännu i dial., y. fsv. ta¯r = nsv. tår) = isl. tá, da. taa, mlty. tê, fhty. zêha (ty. zeh(e)), ägs. táhe, tá (eng. toe), jfr nybildningen ffris. > mlty. tâne (om formen se Heinertz IF 30: 325); av germ. *taihwo-, växlande med *taigwo- i mlty. têwe. Ofta fört till ie. roten dik, visa, i vb. té osv.; jfr lat. digitus, finger, som kan komma av ett äldre uppvisat dikitus el. i annat fall hör till parallellroten dig (se tecken). I så fall bör emellertid ordet äldst ha använts om fingrarna. - I äldsta tider synes i beteck- ningen ingen skillnad ha gjorts mellan fingrar o. tår; jfr sanskr. angustha- o. litau. pirzstas i båda betyd., lat. pollex, tumme o. stortå; stundom kan väl dock den ena betydelsen vara sekundär.
- 2. tå, dial., jämte tåg, tâ n. o. m., bygata, smal väg mellan gärdesgårdar, omhägnad väg, fägata, del av betesmarken som ligger intill byn o. d. (i denna betyd. t. ex. 1542); av Sahlstedt, Weste o. Dalin 1853 upptaget (som landskapsord) under formen tå, fsv. ta, tcé n., bygata (jfr Tåby), väg mellan gärdesgårdar, med sammans, förta, öppen plats mellan husen el. tomterna o. gatan = fno. tå, fast tilltrampad plats framför huset (även i Poet. Eddan), 110. taag, boskapsfålla, inhägnad för kreaturen el. teg på en äng m. m., ä. da. förta, fägata, da. dial. forte ds., da. förtog, -tov, trottoar, av urnord. *tanhu- (*tanhwia-), vartill finska lånordet tanhu, tanhna, omhägnad väg, öppet ställe i byn, boskapsfålla, stall. Substantiverad form av ett germ. adj. *tanhn- (*tanhwia~) i mlty. id, seg, fhty. zdhi (ty. zähe), ägs. töh (eng. tough), bornholmska täwer ds., no. taag, uthållig (om häst m. m.), outtröttlig; möjl. egentl.: sammanklämd (varav bl. a.: fast tilltrampad o. d.) o. rotbesl. med ägs. getingan, trycka, klämma, osv. (se tång 2). Jfr Bråte Ä. Vstml. ljudl. s. 4, Karsten Prim. nominalbildn. 2: 198 f. (med litteratur) o. se f. ö. to 2, sp i l ta o. Tå-, Täby. Med avs. på betyd, se To Ig.
Substantiv
-
Nominativ
-
Obestämd form (ent.): (en) tå
-
Bestämd form (ent.): tån
-
Obestämd form (fl.): tår
-
Bestämd form (fl.): tårna
-
Genitiv
-
Obestämd form (ent.): (en) tås
-
Bestämd form (ent.): tåns
-
Obestämd form (fl.): tårs
-
Bestämd form (fl.): tårnas