Wordfeud-ordbok

Er TÅ tillatt i Wordfeud?

Annonsering

Bokst.

2

Poäng

5

Bokstavpoäng

T1Å4

Definitioner

Folkets lexikon Folkets lexikon logo

Substantiv

tå - rörlig, smal del längst fram på fot; "gå på tå"; "trampa någon på tårna ("förnärma, såra")"; "från topp till tå ("uppifrån och ned")"

Wiktionary Wiktionary dictionary logo

Substantiv

tå - extremitet på fot
finger
 = synonym  
 = antonym  
 = relaterat ord

OmegaWiki Dictionary Ω

  • TÅ
    En av de fem extremiteter som kan återfinnas antingen på en hand eller en fot.
  • TÅ
    En av fotens extremiteter.

Svensk etymologisk ordbok ᚱ

  • 1. tå, fsv. ta (plur. tær, såsom ännu i dial., y. fsv. ta¯r = nsv. tår) = isl. tá, da. taa, mlty. tê, fhty. zêha (ty. zeh(e)), ägs. táhe, tá (eng. toe), jfr nybildningen ffris. > mlty. tâne (om formen se Heinertz IF 30: 325); av germ. *taihwo-, växlande med *taigwo- i mlty. têwe. Ofta fört till ie. roten dik, visa, i vb. té osv.; jfr lat. digitus, finger, som kan komma av ett äldre uppvisat dikitus el. i annat fall hör till parallellroten dig (se tecken). I så fall bör emellertid ordet äldst ha använts om fingrarna. - I äldsta tider synes i beteck- ningen ingen skillnad ha gjorts mellan fingrar o. tår; jfr sanskr. angustha- o. litau. pirzstas i båda betyd., lat. pollex, tumme o. stortå; stundom kan väl dock den ena betydelsen vara sekundär.
  • 2. tå, dial., jämte tåg, tâ n. o. m., bygata, smal väg mellan gärdesgårdar, omhägnad väg, fägata, del av betesmarken som ligger intill byn o. d. (i denna betyd. t. ex. 1542); av Sahlstedt, Weste o. Dalin 1853 upptaget (som landskapsord) under formen tå, fsv. ta, tcé n., bygata (jfr Tåby), väg mellan gärdesgårdar, med sammans, förta, öppen plats mellan husen el. tomterna o. gatan = fno. tå, fast tilltrampad plats framför huset (även i Poet. Eddan), 110. taag, boskapsfålla, inhägnad för kreaturen el. teg på en äng m. m., ä. da. förta, fägata, da. dial. forte ds., da. förtog, -tov, trottoar, av urnord. *tanhu- (*tanhwia-), vartill finska lånordet tanhu, tanhna, omhägnad väg, öppet ställe i byn, boskapsfålla, stall. Substantiverad form av ett germ. adj. *tanhn- (*tanhwia~) i mlty. id, seg, fhty. zdhi (ty. zähe), ägs. töh (eng. tough), bornholmska täwer ds., no. taag, uthållig (om häst m. m.), outtröttlig; möjl. egentl.: sammanklämd (varav bl. a.: fast tilltrampad o. d.) o. rotbesl. med ägs. getingan, trycka, klämma, osv. (se tång 2). Jfr Bråte Ä. Vstml. ljudl. s. 4, Karsten Prim. nominalbildn. 2: 198 f. (med litteratur) o. se f. ö. to 2, sp i l ta o. Tå-, Täby. Med avs. på betyd, se To Ig.

Substantiv

  • Nominativ
  • Obestämd form (ent.): (en) tå
  • Bestämd form (ent.): tån
  • Obestämd form (fl.): tår
  • Bestämd form (fl.): tårna
  • Genitiv
  • Obestämd form (ent.): (en) tås
  • Bestämd form (ent.): tåns
  • Obestämd form (fl.): tårs
  • Bestämd form (fl.): tårnas

Ord Def. Poeng