Wordfeud-ordbok

Er RÅE tillatt i Wordfeud?

Annonsering

Bokst.

3

Poäng

6

Bokstavpoäng

R1Å4E1

Definitioner

Adjektiv

  • Positiv
    en rå
  • ett rått
  • den|det|de råa
  • Komparativ
    en|ett|den|det|de råare
  • Superlativ
    är råast
  • den|det|de råaste

Verb

  • Aktiv
  • Grundform
    att rå
  • Nutid
    rår
  • Dåtid
    rådde
  • Supinum
    har|hade rått
  • Imperativ
    rå!
  • Passiv
  • Grundform
    att rås
  • Nutid
    rås
  • Dåtid
    råddes
  • Supinum
    har|hade råtts
  • Particip
  • Presens
    rående
  • Perfekt
    en rådd
    ett rått
    den|det|de rådda

Substantiv 1

  • Nominativ
  • Obestämd form (ent.): rå
  • Bestämd form (ent.): rån / råt / rået
  • Obestämd form (fl.): rån / rår
  • Bestämd form (fl.): råna / rårna
  • Genitiv
  • Obestämd form (ent.): rås
  • Bestämd form (ent.): råns / råts / råets
  • Obestämd form (fl.): råns / rårs
  • Bestämd form (fl.): rånas / rårnas

Substantiv 2

  • Nominativ
  • Obestämd form (ent.): rå
  • Bestämd form (ent.): råt / rået / rån
  • Obestämd form (fl.): rår
  • Bestämd form (fl.): rårna
  • Genitiv
  • Obestämd form (ent.): rås
  • Bestämd form (ent.): råts / råets / råns
  • Obestämd form (fl.): rårs
  • Bestämd form (fl.): rårnas

Substantiv 3

  • Nominativ
  • Obestämd form (ent.): rå
  • Bestämd form (ent.): rån
  • Obestämd form (fl.): rår
  • Bestämd form (fl.): rårna
  • Genitiv
  • Obestämd form (ent.): rås
  • Bestämd form (ent.): råns
  • Obestämd form (fl.): rårs
  • Bestämd form (fl.): rårnas

Folkets lexikon Folkets lexikon logo

Adjektiv

rå - inte tillagad, okokt; "råa grönsaker"
okokt, ostekt
rå - grov, brutal; "ett rått överfall"; "en ovanligt rå människa"
hjärtlös, hård
rå - fuktig och kall; "rå|kall"
 = synonym  
 = antonym  
 = relaterat ord

Wiktionary Wiktionary dictionary logo

Substantiv

rå - stång som används vid utläggning av nät och notar under isen; "Man skall inte äta 'rått' kött för det kan ha bakterier som gör en sjuk."; "Jag åt fläskstyckena 'råa'."; "Många av scenerna i filmen var 'råa'."; "Det 'rår' väl inte jag för?!"; "Det 'rår' förvirring bland de studerande, för skolan skickade av misstag ut felaktiga scheman till alla."
olagad, otillredd, rådjur
rå - vågrätt rundhult (stång) vid vilken övre kanten av ett råsegel fästs
rå - hissbar stång som håller upp kulisser, lampor med mera ovanför en scen
rå - märke av något slag
rå - gräns mellan ägor
rå - en art (Capreolus capreolus) inom däggdjursfamiljen hjortdjur (Cervidae); individ av arten rå
rå - ett slags mytiskt väsen
rå - ett slags övernaturligt väsen som man föreställer sig

Verb

rå - variant av råda

Adjektiv

rå - inte tillagad eller bearbetad
rå - brutal
rå - äkta, genuin
 = synonym  
 = antonym  
 = relaterat ord

Svensk etymologisk ordbok ᚱ

  • 1. rå, adj., fsv. rä(r), rå, fuktig (t. ex. om hudar; jfr ram [m] e), okokt = isl. hr dr, f sax. hr d, fhty. rö, rawér (ty. ro/?), ägs. hrcéw, hréaw (eng. raw), av germ. *hrcewa-, *hrawa- (jfr det gamla finska lånordet raaka, rå) = ie. *kreuo-, jfr sanskr. kravis, rått kött, grek. kréas (ie. krends), kött (jfr kreosot), lat. cruor (väl av *kreuos\ blod, fir. cru (ie. *krovo-)9 litau. kranjas osv., till en ie. rot kreu med betyd, 'stelna, bli hård'. Om en utvidgad form krus = germ. hrus se kristall o. rysa; om ett krup se ruva l, om ett krut se ryl. - Betyd, 'rå' om sätt, seder o. d. härstammar från ty. Jfr råm(m)e. - Råmjölk, y. fsv. rämiölk (-[/-) God. Ups. G 20 s. 124 = no. raamjolk, da. raamelk, jfr eng. raw-milk i betyd, 'oskummad mjölk'; nog till rå. Likheten med litau. krékenå, råmjölk, som skulle häntyda på ett germ. *hrah-9 är väl sålunda tillfällig.
  • 2. rå, sjöt, fsv. ra f. (m., n.), stång, rå = isl. rå, da. råa, mlty. ra, mhty., ty. ra/ie, av germ. *rahö (jfr det gamla finska lånordet raaka, stång, rå); med Ver-nersk växling i sv. dial. råga, långt, smalt rotskott ~ *räj-(?) i no. raage m., smal stång; väl till mhty. rach, rcehe, styv (vartill även ty. rågen, resa sig i höjden; se ragla); jfr litau. reklés, torkställning, o. räck. En nasalerad germ. form rang- föreligger enl. [-somliga-] {+som- liga+} i sv. dial. rang, avhuggen trästam; dock mycket ovisst (se under rang). - Om parallellbildningar till en i-rot se under ria o. ragla (slutet). -Jfr följ. o. rå 5.
  • 3. rå, råmärke, fsv. ra = 110. råa (från sv.?); samma ord som ra, stång (- rå 1); ofta ingående i ortn. t. ex. Råby; jfr Rör-, Skäl-, Stav- o. Stång-by, där de första lederna ha samma betyd, av 'råmärke'; se förf. Ortn. på -by s. 27 f. - Jfr Rabenius.
  • 4. rå, rådjur, fsv. ra f. - isl. ra, da. råa, motsv. mlty. re, fhty. réh n., rého m. (ty. reh), ägs. ra, rdha m. (eng. roc), av en germ. stam *raih-, väl till ett ie. färgadj. *roiko-, brokig, fläckig, grå, i t. ex. fir. riach ds. Jfr Liden Stud. s. 96, H. Petersson PRR 40: 101. Se även hanrej. - Härtill med grammatisk växling: fhty. reia, råget, ägs. rcége, av germ. *raigiön. Det likbetyd, ty. ricke, ä. re(c)he = höll. rehke har tolkats som en urgammal femininbildning, germ. *rigni-9 bildat som birn- i isl. birna, björninna, el. dalm. ynn (*yrn)9 orrhöna (till orre); men är snarare en ung hypokoristisk [-ordskapelse,-] {+ordska- pelse,+} jfr ty. zicke (fhty. zikkin), get. - En sammans, med detta ord o. lamm föreligger i familjen. Rålamb (se d. o. o. lamm).
  • 5. rå, troll, oftast neutr., i dial. vanl. fem., Bureus Suml. o. 1600: rån best. f. sg.?, O. Rudbeck 1698: siöråner obest, f., skogzrånen väl best. f. = no. råa; ofta i sammans, såsom skogs- (t. ex. Schroderus 1640), sjörå, i sv. dial. även gårdsrå, tomte, no. fiskeraa osv.; ett speciellt nordiskt ord; jfr isl. stafrö o. da. rce9 isl. halfréingi (tillnamn), halvtroll? På grund av biformen sv. dial. råd, jfr rådande ds., har ordet av Lundgren Språkl. intyg om hedn. gudatro s. 23 m. fl. tolkats såsom (med förlorat -d) = isl. råð i ráð ok regin, gudamakter (= råd, jfr råda, härska o. d.); säkerl. med orätt: sv. dial. råd beror på senare anslutning till råda el. hör etymologiskt skiljas från rå. Enl. E. Noreen Rå 'vätte' och Ραος hos Dio Cassius (Språkv, sällsk. i Upps. förh. 1916-18) egentl, samma ord som rå, stång, med ungef. följande hetyd.-utveckling: stång> stång använd som råmärke > *råmärkets skyddande ande > ande som är fast knuten vid en bestämd lokalitet. Gränsstenar o. -pålar voro bl. a. hos germaner, romare o. greker av sakral natur o. ha mångenstädes dyrkats el. t. o. m. betraktats som gudaväsen. - Övergången till neutralt kön beror huvudsakligen på anslutning till troll, spöke o. d.
  • 6. rå (bakverk), t. ex. 1642, 1658 (obest. plur. råa); se göra.

Ord Def. Poeng