Wordfeud-ordbok

Er MÅG tillatt i Wordfeud?

Annonsering

Bokst.

3

Poäng

9

Bokstavpoäng

M3Å4G2

Definitioner

Folkets lexikon Folkets lexikon logo

Substantiv

måg - den man som är gift med en persons dotter; svärson

Svensk etymologisk ordbok ᚱ

  • måg, fsv. mägher, måg, svåger, släkting = isl. mdgr, släkting genom giftermål, got. mégs, svärson, fsax., fhty. måg, släkting (jfr ty. schwert-, spillmagen), ägs. mcég, släkting, son; möjl. avljuds-form till germ. *ma%n-, son, ung man (se mö). Jfr dock även Wiedemann BB 28: 65, Walde s. 452. - I vissa delar av norra Sverige brukas ordet i överflyttad bem. om t. ex. den jämten, varpå i fäbodstugor grytan fästes, el. om spiselstolpen el. kittelvinden; jfr fästman om stödstolpen i Spiseln (Sdml., Ögtl., Smal.) (vid högtiderna pyntad o. av ynglingarna använd att hänga julklappar på till pigorna) el. no. omnkallen ('ugnkarlen') om en vertikal planka vid rökstugeugnen. Sannol. bleknade min- nen av urgamla, med härden förbundna äktenskapsriter el. dyl. S. Erixon i Fatab. 1917 s. 196 f. - Andra beteckningar för 'måg' äro: ty. eidam = ägs. ddum osv.; lat. gener o. det därmed på ett el. annat sätt sammanhängande grek. gam-bros. Gemensam indoeur. beteckning saknas.

Substantiv

  • Nominativ
  • Obestämd form (ent.): (en) måg
  • Bestämd form (ent.): mågen
  • Obestämd form (fl.): mågar
  • Bestämd form (fl.): mågarna
  • Genitiv
  • Obestämd form (ent.): (en) mågs
  • Bestämd form (ent.): mågens
  • Obestämd form (fl.): mågars
  • Bestämd form (fl.): mågarnas

Ord Def. Poeng