Wordfeud-ordbok

Er MÅ tillatt i Wordfeud?

Annonsering

Bokst.

2

Poäng

7

Bokstavpoäng

M3Å4

Definitioner

Folkets lexikon Folkets lexikon logo

Verb

må - känna sig; "han mådde som en prins"; "hur mår du?"; "hon mådde illa ("kände sig illamående")"

Wiktionary Wiktionary dictionary logo

Verb

må - känna sig, beskrivning av hälsotillstånd; "Hur 'mår' du?"; "Jag 'mår' bra."; "Hur 'mås' det?"; "'Må' det gå dig väl på provet."; "Det 'må' så vara."; "Jag 'må' vara en idiot, men det här kommer fungera."
må - hjälpverb som bildar presens konjunktiv, en verbform som uttrycker en önskan, begäran eller i vissa fall en befallning

Svensk etymologisk ordbok ᚱ

  • 1. må, hjälpverb, fsv. magha (mogha, mugha), pres. ma, y. även mägh, ipf. mäl(t)e, enstaka i y. fsv. madhe, hava styrka el. makt, förmå, kunna (bl. a. för att uttrycka antagande), torde, vara berättigad, få, böra, vara nödsakad, motsv. isl. mega (ipf. mätta), ä. da. mage, nda., med efter ipf. o. part nybildad infinitiv, maatte (jfr ä. nsv. måtta som infm., t. ex. Karl XII i brev 1702), got. magan (pres. mag, ipf. mahta), fsax. mugan, fhty. magan, mugan (ty. mogen), ägs. pres. mceg (eng. may), ett samgermanskt pret.-presens (med av-ljudsformerna måg-, mug-, meg-), besl. med fslav. mogq, mosti, kunna, förmå, grek. mekos n., mekhané f., hjälpmedel (se mekanik) m. fl.; se f. ö. makt, förmå, förmögen, måfå, möjlig o. följ.
  • 2. må (väl, illa o. d.), fsv. magha; samma verb som föreg. I äldsta nsv. ännu stundom måga, t. ex. A. Oxenstierna: Jag och din moder mage . . så tämelig; med det gamla ipf. måtte, t. ex. Bib. 1541: wi måtte wel vthi Egypten-, senare med ipf. mådde efter nå : nådde, tro : trodde osv.

Verb

  • Aktiv
  • Grundform
    att må
  • Nutid
    mår
  • Dåtid
    mådde
  • Supinum
    har|hade mått
  • Imperativ
    må!
  • Passiv
  • Grundform
    att mås
  • Nutid
    mås
  • Dåtid
    måddes
  • Supinum
    har|hade måtts
  • Particip
  • Presens
    mående
  • Perfekt
    en mådd
    ett mått
    den|det|de mådda

Ord Def. Poeng