Wordfeud-ordbok
Er HÖG tillatt i Wordfeud?
JA! HÖG är tillåtet i Wordfeud och ger dig 9 poäng.
Annonsering
Bokst.
3
Poäng
9
Bokstavpoäng
H3Ö4G2
Definitioner
Folkets lexikon 
Adjektiv |
||
| hög - som räcker långt ovanför marken, lång; "ett högt hus" | ||
| påverkad | ||
| hög - som har stor omfattning; "hög beredskap"; "hög hastighet"; "i hög grad ("mycket")" | ||
| gäll | ||
| hög - som ligger långt upp på ljudskalan; "ett högt skrik"; "en hög ton" | ||
Substantiv |
||
| hög - anhopning av saker el. material; "vi ville bli skådespelare hela högen"; "hög med stenar"; "en hög"; "pappershög"; "högaktningsfullt"; "sophög" | ||
| påtänd | ||
= synonym
= antonym
= relaterat ord
= antonym
= relaterat ord
Wiktionary 
Substantiv |
||
| hög - samling av saker som ligger på varann; "De hopräfsade löven låg i 'högar' på gräsmattan."; "En 'hög' av ofärdiga dokument låg kvar på mitt skrivbord när jag slutade för dagen."; "Kebnekaise är det 'högsta' berget i Sverige."; "Häng den tavlan lite 'högre'."; "Jag har aldrig kunnat sjunga några 'höga' toner över huvud taget."; "Jag tycker inte om 'höga' ljud."; "Så här 'hög' ränta har jag aldrig förr behövt betala."; "Blått ljus är ljusvågor med relativt 'hög' frekvens." | ||
| med hög frekvens, gäll, högfrekvent, pipig, eg (orsamål), stark | ||
| låg når endast liten bit över marknivån, djup når långt under marknivån, låg, dov, mörk, bas, tyst, svag | ||
Adjektiv |
||
| hög - som når långt från marken eller havsnivån | ||
| hög - placerad på stort avstånd från marken | ||
| hög - (om ljud) med hög frekvens; "ljus", "pipig" | ||
| hög - med stor ljudstyrka | ||
| hög - (numeriskt) stor | ||
| hög - påverkad av droger | ||
= synonym
= antonym
= relaterat ord
= antonym
= relaterat ord
OmegaWiki Dictionary Ω
- HÖG
Med en relativt stor höjd.
Svensk etymologisk ordbok ᚱ
- 1. hög, adj., fsv. högher - no. Ii0g (genom inflytande från sv.), da. h0i, germ. *haug(w)a-, grammatisk växelform till *hauh(w)a- ±= sv. Ho- i vissa ortnamn (förf. NoB 4:127 f.), fgutn. haiir, isl. hör, got. hanhs, fsax., fhty. hoh (ty. hoch\ ägs. héah (eng. high); isl. hår är till sin uppkomst något dunkelt; jfr Hå- i vissa sv. ortnamn, av *Hawa-. - Om ordens delvis invecklade formhistoria se senast H. Pipping SNF XII. 1: 62 f. (med litteratur). Jfr hägra. - Härtill substantiveringen hög, fsv. högher = fgutn., isl. haugr, da. hoj, mhty. honc; i avljudsförh. till germ. *hu%il- i ty. hagel, kulle, sv. H å ge l by, fsv. Hoghalby, Thorshughli, 'Torshög' Bråte Ark. 29: 106 f. le. kouk- i litau. kånkas, böld, kaukarå f., hög, fslav. kukii, krokig ~ san skr. knca-, kvinnobröst; till ie. roten knk i sanskr. kucati, kröker sig. Ofta i ortnamn, t. ex. Högby (efter gamla gravhögar), Värn m en hö g (av fda. Vcemundcehög, ^Ivs. Vämunds hög); stundom nu med förändrade former, t. ex. Malmö (se d. o.), Oxie (se under os). - Huvudet högre än allt folket, efter l Sam. 9: 2, 10: 23, om Saul. - Högdragen, 1660-t., bl. a. Lucidor: 'högdragen, stält', efter ty. hoch(ge)tragen; jfr ty. den kopf hoch trägen, bära huvudet högt. - Högfärd, fsv. höghfcerdh, försvenskning av fsv. hoghfcerp, från mlty. höchvart = ty. hoffart; jfr ty. hochfahrend] till fara, färd. - Högljudd, 1798, Weste 1807 (jfr J. Skytte: höghliudha roop), väl bildat efter hög-Ijutt som adv., i sin tur sannol. efter ö ver ljut t, y. fsv. overlgnt, ombildning av y. fsv. overlnt, från mlty. överlåt, till mlty. adj. Int, av fsax. hind = ty. länt, ljudlig o. d. Tamm Avledn.-and. hos sv. adj. s. 19. I slutet av 1700-t. mera enstaka även högljudda, högljudig. Jfr ljud. - Högmod, fsv. höghmöp, hogh- (i fsv. även: mod, tapperhet, iver) = da. hovmod, för* svenskad form av mlty. ho(g)möd = ty. hochmut. Jfr däremot da. hoimod, ädelmod; väl efter ty. ord såsom 7ioc/7~ gesinnt, hochherzig osv. (E. H. Tegnér Ark. 5: 161). Till mod i betyd.'sinne (lag)'. - Högtid, fsv. höghllp, även: bröllop, allm. nord. o. vgerm. ord, bl. a. = ty. hochzeit, bröllop. - Högtravande, 1614: 'Rydzernes högtraf-wande o. grofwe Sedh', Schroderus 1635 (som attribut till ande, menniskia, sinne m. m.) = da. h0itravende (i ä. da. om hästar), från ty. hochtrabend, egentl, om hästar, som vid travet lyfta hovarna högt; med motsv. utveckling i grek. logos (h)ippobdmön. Ett likartat uttr. är ä. nsv. högtrafuad, ungef.: högfärdig, t. ex. Petreius 1615: vpblåste och hög-trafwade (om ryssarna).
- 2. hög, sbst., se föreg.
Adjektiv
-
Positiven hög
-
ett högt
-
den|det|de höga
-
Komparativen|ett|den|det|de högre
-
Superlativär högst
-
den|det|de högsta
Substantiv
-
Nominativ
-
Obestämd form (ent.): (en) hög
-
Bestämd form (ent.): högen
-
Obestämd form (fl.): högar
-
Bestämd form (fl.): högarna
-
Genitiv
-
Obestämd form (ent.): (en) högs
-
Bestämd form (ent.): högens
-
Obestämd form (fl.): högars
-
Bestämd form (fl.): högarnas