Wordfeud-ordbok

Er HÖG tillatt i Wordfeud?

Annonsering

Bokst.

3

Poäng

9

Bokstavpoäng

H3Ö4G2

Definitioner

Folkets lexikon Folkets lexikon logo

Adjektiv

hög - som räcker långt ovanför marken, lång; "ett högt hus"
påverkad
hög - som har stor omfattning; "hög beredskap"; "hög hastighet"; "i hög grad ("mycket")"
gäll
hög - som ligger långt upp på ljudskalan; "ett högt skrik"; "en hög ton"

Substantiv

hög - anhopning av saker el. material; "vi ville bli skådespelare hela högen"; "hög med stenar"; "en hög"; "pappershög"; "högaktningsfullt"; "sophög"
påtänd
 = synonym  
 = antonym  
 = relaterat ord

Wiktionary Wiktionary dictionary logo

Substantiv

hög - samling av saker som ligger på varann; "De hopräfsade löven låg i 'högar' på gräsmattan."; "En 'hög' av ofärdiga dokument låg kvar på mitt skrivbord när jag slutade för dagen."; "Kebnekaise är det 'högsta' berget i Sverige."; "Häng den tavlan lite 'högre'."; "Jag har aldrig kunnat sjunga några 'höga' toner över huvud taget."; "Jag tycker inte om 'höga' ljud."; "Så här 'hög' ränta har jag aldrig förr behövt betala."; "Blått ljus är ljusvågor med relativt 'hög' frekvens."
med hög frekvens, gäll, högfrekvent, pipig, eg (orsamål), stark
låg når endast liten bit över marknivån, djup når långt under marknivån, låg, dov, mörk, bas, tyst, svag

Adjektiv

hög - som når långt från marken eller havsnivån
hög - placerad på stort avstånd från marken
hög - (om ljud) med hög frekvens; "ljus", "pipig"
hög - med stor ljudstyrka
hög - (numeriskt) stor
hög - påverkad av droger
 = synonym  
 = antonym  
 = relaterat ord

OmegaWiki Dictionary Ω

  • HÖG
    Med en relativt stor höjd.

Svensk etymologisk ordbok ᚱ

  • 1. hög, adj., fsv. högher - no. Ii0g (genom inflytande från sv.), da. h0i, germ. *haug(w)a-, grammatisk växelform till *hauh(w)a- ±= sv. Ho- i vissa ortnamn (förf. NoB 4:127 f.), fgutn. haiir, isl. hör, got. hanhs, fsax., fhty. hoh (ty. hoch\ ägs. héah (eng. high); isl. hår är till sin uppkomst något dunkelt; jfr Hå- i vissa sv. ortnamn, av *Hawa-. - Om ordens delvis invecklade formhistoria se senast H. Pipping SNF XII. 1: 62 f. (med litteratur). Jfr hägra. - Härtill substantiveringen hög, fsv. högher = fgutn., isl. haugr, da. hoj, mhty. honc; i avljudsförh. till germ. *hu%il- i ty. hagel, kulle, sv. H å ge l by, fsv. Hoghalby, Thorshughli, 'Torshög' Bråte Ark. 29: 106 f. le. kouk- i litau. kånkas, böld, kaukarå f., hög, fslav. kukii, krokig ~ san skr. knca-, kvinnobröst; till ie. roten knk i sanskr. kucati, kröker sig. Ofta i ortnamn, t. ex. Högby (efter gamla gravhögar), Värn m en hö g (av fda. Vcemundcehög, ^Ivs. Vämunds hög); stundom nu med förändrade former, t. ex. Malmö (se d. o.), Oxie (se under os). - Huvudet högre än allt folket, efter l Sam. 9: 2, 10: 23, om Saul. - Högdragen, 1660-t., bl. a. Lucidor: 'högdragen, stält', efter ty. hoch(ge)tragen; jfr ty. den kopf hoch trägen, bära huvudet högt. - Högfärd, fsv. höghfcerdh, försvenskning av fsv. hoghfcerp, från mlty. höchvart = ty. hoffart; jfr ty. hochfahrend] till fara, färd. - Högljudd, 1798, Weste 1807 (jfr J. Skytte: höghliudha roop), väl bildat efter hög-Ijutt som adv., i sin tur sannol. efter ö ver ljut t, y. fsv. overlgnt, ombildning av y. fsv. overlnt, från mlty. överlåt, till mlty. adj. Int, av fsax. hind = ty. länt, ljudlig o. d. Tamm Avledn.-and. hos sv. adj. s. 19. I slutet av 1700-t. mera enstaka även högljudda, högljudig. Jfr ljud. - Högmod, fsv. höghmöp, hogh- (i fsv. även: mod, tapperhet, iver) = da. hovmod, för* svenskad form av mlty. ho(g)möd = ty. hochmut. Jfr däremot da. hoimod, ädelmod; väl efter ty. ord såsom 7ioc/7~ gesinnt, hochherzig osv. (E. H. Tegnér Ark. 5: 161). Till mod i betyd.'sinne (lag)'. - Högtid, fsv. höghllp, även: bröllop, allm. nord. o. vgerm. ord, bl. a. = ty. hochzeit, bröllop. - Högtravande, 1614: 'Rydzernes högtraf-wande o. grofwe Sedh', Schroderus 1635 (som attribut till ande, menniskia, sinne m. m.) = da. h0itravende (i ä. da. om hästar), från ty. hochtrabend, egentl, om hästar, som vid travet lyfta hovarna högt; med motsv. utveckling i grek. logos (h)ippobdmön. Ett likartat uttr. är ä. nsv. högtrafuad, ungef.: högfärdig, t. ex. Petreius 1615: vpblåste och hög-trafwade (om ryssarna).
  • 2. hög, sbst., se föreg.

Adjektiv

  • Positiv
    en hög
  • ett högt
  • den|det|de höga
  • Komparativ
    en|ett|den|det|de högre
  • Superlativ
    är högst
  • den|det|de högsta

Substantiv

  • Nominativ
  • Obestämd form (ent.): (en) hög
  • Bestämd form (ent.): högen
  • Obestämd form (fl.): högar
  • Bestämd form (fl.): högarna
  • Genitiv
  • Obestämd form (ent.): (en) högs
  • Bestämd form (ent.): högens
  • Obestämd form (fl.): högars
  • Bestämd form (fl.): högarnas

Ord Def. Poeng