Wordfeud-ordbok

Er GÖM tillatt i Wordfeud?

Annonsering

Bokst.

3

Poäng

9

Bokstavpoäng

G2Ö4M3

Definitioner

Verb

  • Aktiv
  • Grundform
    att gömma
  • Nutid
    gömmer
  • Dåtid
    gömde
  • Supinum
    har|hade gömt
  • Imperativ
    göm!
  • Passiv
  • Grundform
    att gömmas
  • Nutid
    göms
  • Dåtid
    gömdes
  • Supinum
    har|hade gömts
  • Particip
  • Presens
    gömmande
  • Perfekt
    en gömd
    ett gömt
    den|det|de gömda

Substantiv

  • Nominativ
  • Obestämd form (ent.): (en) gömma
  • Bestämd form (ent.): gömman
  • Obestämd form (fl.): gömmor
  • Bestämd form (fl.): gömmorna
  • Genitiv
  • Obestämd form (ent.): (en) gömmas
  • Bestämd form (ent.): gömmans
  • Obestämd form (fl.): gömmors
  • Bestämd form (fl.): gömmornas

Folkets lexikon Folkets lexikon logo

Verb

gömma - dölja; "gömma något bakom ryggen"
dölja, gömsle, kamouflera, skyla, överskyla
gömma - spara, bevara; "gömma något till senare"
 = synonym  
 = antonym  
 = relaterat ord

Wiktionary Wiktionary dictionary logo

Substantiv

gömma - plats där föremål gömts; gömställe; "'Göm' boken för henne!"; "Nu kommer rektorn - 'göm' dig!"
gömme, dölja, gämmå (orsamål), gämmå (orsamål)

Verb

gömma - göra så att något inte längre syns
gömma - placera sig själv så att man inte längre syns
 = synonym  
 = antonym  
 = relaterat ord

Svensk etymologisk ordbok ᚱ

  • gömma, ännu Bib. 1541 i betyd, 'bevara, skydda', fsv. göma, ge akt på, iakttaga, bevara, draga försorg om förvara = isl. geyma, ungef. ds., fda. gømæ (da. gjemme, förvara) = got. gaumjan, ge akt på, fsax. gômian, fhty. goumen, goumôn (ty. dial. gäumen, gaumen, vakta), ags. gíeman; f. ö. med något skiftande betyd.; avledn. av isl. gaumr m., gaum f., uppmärksamhet, fsax. gôma f., undfägnande, fhty. gouma, uppmärksamhet m. m., ags. gíeme, omsorg; m-avledn. av roten i isl. gá, rikta sin uppmärksamhet på, märka, hysa vördnad för, av germ. *gawēn, motsv. fslav. gověti med roten i pregnant betyd., om religiös dyrkan (lat. favēre, gynna, däremot osäkert). Grundbetyd, av gömma är alltså: ge akt på > bevara > förvara, gömma > gömma undan, dölja. Jfr Persson Indog. Wortf. s. 729 med litteratur. Annorlunda om isl. gá dock bl. a. Björkman Nord. stud. s. 169. - Jfr ä. nsv., fsv. siälagömare, själasörjare.
  • 2. kurra el. kura i uttr. k. gömma, Lind 1749: kura gjöme, Sahlstedt 1773: kura i göma, 1796: kurra gömma; i ä. tid även kurra bo och gömma (jfr sv. dial. kurra-bo-gömma Ögtl., Nke), el. blott kurra bo (till sbst. bo). Sannol. är det hos Sahlstedt förekommande kura i göma den ursprungliga formen, till fsv. göma, gömställe, sv. gömma. Det i dial. även uppträdande kur(r)a gömme hör till ä. sv. gömme n. el. har kanske i vissa trakter uppstått ur fsv. gömo, oblik kasus till göma. Kurra har utvecklats ur kura (se d. o.) i svagtonig ställning. Se Kock Sv. lm. XV. 8: 13 f. -- Jfr det finska lånordet kuuro, gömställe, även om leken 'kurra gömma'.

Ord Def. Poeng