Wordfeud-ordbok

Er BLÅ tillatt i Wordfeud?

Annonsering

Bokst.

3

Poäng

9

Bokstavpoäng

B3L2Å4

Definitioner

Folkets lexikon Folkets lexikon logo

Adjektiv

blå - som har samma färg som himlen utan moln; "blå|gul"; "blå|val"; "klarblå"; "slå blå dunster i ögonen (på någon) ("vilseleda (någon)")"
borgerlig
 = synonym  
 = antonym  
 = relaterat ord

Wiktionary Wiktionary dictionary logo

Adjektiv

blå - en färg; atmosfärens färg på jorden; färgen associeras ofta med öppet vatten; "Bilen är 'blå'."; "Ett av de ämnen, som sysselsatte honom, var näcken, denne framställde han än som gubbe, än som yngling, sittande i en fors, spelande på guldharpa, än i 'blå' natt, än i flödande solsken. (Svensk konst och svenska konstnärer i nittonde århundradet, Georg Nordensvan)"; "I Sverige stödjer de 'blå' väljarna det borgerliga blocket."; "De större politiska inriktningarna betecknas ofta med färgerna rött, 'blått' och grönt."
blå - som har denna färg
blå - alldeles mörk, i synnerhet om kväll eller natt
blå - uttryck för politisk åskådning, för europeiska förhållanden vanligen associerat med liberalism och/eller konservatism; i USA associerat med det demokratiska partiet

OmegaWiki Dictionary Ω

  • BLÅ
    Den klara färgen av en molnfri himmel; den primära färg som ligger mellan grön och lila i den synliga spektrumet, effekt av ljus med en våglängd på mellan 450 och 500 nm.

Svensk etymologisk ordbok ᚱ

  • blå, fsv. blā - isl. blár, da. blaa, mlty. blâ(w), fhty. blâo (ty. blau), ags. bláw; från germ. spr.: fra. bleu, varav eng. blue, av germ. *blǣwa-; möjl. trots olikheten i betyd. besl. med lat. flāvus, guldgul, blond (: blå = lat. rāvus, grå, grågul: grå); jfr om formutvecklingen (ie. eu › lat. āv?) Hirt IF 37: 223 f., som dock anser orden obesläktade. Ordet betydde i äldre tid även: svart, blåsvart, kolmörk, t. ex. ä. nsv. blåman = fsv. blāman, neger, mor o. d. (se under neger), Gamla psalmbokens: mörkret blå, tillnamnet (Harald) Blåtand osv. — En sammanfattande o. gemensam beteckning för 'blå' saknas i de indoeur. språken. - Blånad fsv. blānaþer, hör närmast till fsv. inkoativet blāna = sv. blåna; jfr likbetyd, fsv. blāne, ä. nsv., sv. dial. o. ä. da. blåne. — Blått blod, 1891, motsv. i da., ty. o. eng., efter span. sangre azul, blått blod, betecknande de äldsta kastilianska släkterna, o. sannol. syftande därpå, att ådrorna hos dessa, som härstammade från germaner (goter osv.), företedde en mera blå färg än de mera mörkhyade landsmännens. — Blåstrumpa, 1842, motsv. da. blaastrømpe, ty. blaustrumpf, eng. blue-stocking, fra. bas-bleu; av omtvistat ursprung; kanske snarast från ett vitterhetssällskap i Venedig, 'Strumpsällskapet' (Società della calza), vilket bestod av både herrar o, damer.
  • blå o. kulle; egentl, om platsen för häxornas möte med satan, jfr Blåkulla, berg vid Marstrand o. i Kalmarsund, y. fsv. Blaakulla 1400-t.; sedermera även om helvetet (jfr ä. nsv. i heta Blåkullå) o. använt i svordomar, vartill den unga Stockholmseufemismen Blå porten. Se förf. 1600-t:s sv. s. 47 f. o. Sahlgren Blåkulla o. blåkullafårderna (NoB 1915, s. 100 f.).

Adjektiv

  • Positiv
    en blå
  • ett blått
  • den|det|de blå / blåa
  • Komparativ
    en|ett|den|det|de blåare
  • Superlativ
    är blåast
  • den|det|de blåaste

Ord Def. Poeng