Wordfeud-ordbok

Er ÖS tillatt i Wordfeud?

Annonsering

Bokst.

2

Poäng

5

Bokstavpoäng

Ö4S1

Definitioner

Wiktionary Wiktionary dictionary logo

Substantiv

ös - fart, intensitet, styrka, kraft
ös - röj, gung snyggt

Verb

  • Aktiv
  • Grundform
    att ösa
  • Nutid
    öser
  • Dåtid
    öste
  • Supinum
    har|hade öst
  • Imperativ
    ös!
  • Passiv
  • Grundform
    att ösas
  • Nutid
    öses
  • Dåtid
    östes
  • Supinum
    har|hade östs
  • Particip
  • Presens
    ösande
  • Perfekt
    en öst
    ett öst
    den|det|de östa

Substantiv 1

  • Oräknebart
  • Nominativ
  • Obestämd form (ett) ös
  • Bestämd form öset
  • Genitiv
  • Obestämd form (ett) ös
  • Bestämd form ösets

Substantiv 2

  • Nominativ
  • Obestämd form (ent.): (ett) ö
  • Bestämd form (ent.): ön
  • Obestämd form (fl.): öar
  • Bestämd form (fl.): öarna
  • Genitiv
  • Obestämd form (ent.): (ett) ös
  • Bestämd form (ent.): öns
  • Obestämd form (fl.): öars
  • Bestämd form (fl.): öarnas

Substantiv 3

  • Nominativ
  • Obestämd form (ent.): (ett) ö
  • Bestämd form (ent.): ö:t / ö:et / ö-t / ö-et
  • Obestämd form (fl.): ö-n / ö:n
  • Bestämd form (fl.): ö:na / ö-na
  • Genitiv
  • Obestämd form (ent.): (ett) ö-s / ö:s
  • Bestämd form (ent.): ö:ts / ö:ets / ö-ts / ö-ets
  • Obestämd form (fl.): ö-ns / ö:ns
  • Bestämd form (fl.): ö:nas / ö-nas

Folkets lexikon Folkets lexikon logo

Verb

ösa - flytta vätska från en behållare till en annan; "ösa socker över yoghurten"; "ösa en båt"
skopa
ösa - falla rikligt; "regnet öser ner"
 = synonym  
 = antonym  
 = relaterat ord

Wiktionary Wiktionary dictionary logo

Verb

ösa - förflytta vätska (särskilt om upprepad rörelse med hjälp av ett kärl)
ösa - falla (främst om vatten, särskilt regn), flöda

OmegaWiki Dictionary Ω

  • ösa
    Att hälla de köttsafter som har ansamlats i pannan under kött som steks i ugn tillbaka över köttet för att se till att detta förblir saftigt och för att förbättra smaken.

Svensk etymologisk ordbok ᚱ

  • ösa = fsv. (ipf. -te) = isl. ausa (ipf. jós av *e-aus), no. (ipf. -te), da. øse, mlty., mhty. ôsen sv. vb. (sydty. dial. ösen); eng. dial. (h)owze från nord. spr.; besl. med grek. ávō (av *aus-), öser. Det likbetyd, lat. haurio (perf. hausi) kan på grund av sitt fasta h o. sitt ō (för ū) i sammans, dēhōrīre ej utan vidare förbindas med ösa; se Thurneysen KZ 38: 158, vars egen (även av Walde2 dock med någon tvekan gillade) härledning av haurīre (: sanskr. ghásati, förtär) emellertid av betydelseskäl är betänklig; jfr härtill Güntert IF 32: 386, som anser, att i lat. haurīre två ord sammansmält: ett *aurīre (till ösa) o. ett *hōrīre, förtära. — Sv. dial. hösa o. sydno. hausa få ej, som skett (Noreen Urg. lautl. s. 209), förbindas med det lat. ordet. De ha säkerl. ej heller (med Falk-Torp s. 1423) lånats från holl. hoozen (vars h f. ö. synes bero på ombildning av ä. holl. oozen). — Med avs. på växling av reduplicerande o. svag böjning jfr t. ex. blanda, blåsa, bo, stöta, så, öka. — Härtill den gamla bildningen sv. dial. öst m., i sht norrl. o. finnl. mål, ställe på bottnen av en båt, där vattnet samlar sig o. varifrån man öser ut det, fsv. öster m. ds., pöl, ösning, möjl. av urnord. *aus-tu- (bildat som blåst, vård m. fl.) el. med förlorat r = isl. (no.) austr m. (genit. -rs) i de båda förstn. betyd, (bildat som gróðr, grodd, róðr, rodd, osv.). Jfr fsv. ostbytta, öskar (av aust-, med urspr, accent, på senare leden, såvida ej här skrivfel för öst- föreligger; Kock Accentuierung s. 212). Isl. har i den senare betyd, ett ausa = no. = mlty. ôse (ty. öse). — Nhty. har i stället vb. schöpfen = schöpfen, skapa, av *skapjan (se skopa). Även eng. saknar ordet: 'ösa' uttryckes där med lade (ags. hladan, se lada), scoop (till det under skopa slutet anförda sbst.) el. det romanska bale. — Ösregna, i litter. väl först efter 1850 (ej hos Dalin 1853), Fr. Bremer 1860 = da. øsregne, bildat som hällregna, slutet av 1700-t. (t. ex. Envallsson), Weste 1807, till hälla, el. störtregna, sent i litter. (sbst. störtregn dock redan hos Lidner; Dalin 1853 har substantivet, men ej verbet), till störta. — Jfr även ösgös.

Ord Def. Poeng