Wordfeud-ordbok
Er ÖR tillatt i Wordfeud?
JA! ÖR är tillåtet i Wordfeud och ger dig 5 poäng.
Annonsering
Bokst.
2
Poäng
5
Bokstavpoäng
Ö4R1
Definitioner
Svensk etymologisk ordbok ᚱ
- ör, stengrund el. sandbank, grus o. d., även: (i sht stenig) holme (det senare i vissa nordsv. o. osv. dial.); jfr t. ex. dombok 1604: 'vptagitt (hemmanet) aff ör och söör' (Vendel Ur värml. dom- böcker s. 39); väsentl. dialektiskt, men förtjänt att upptagas i riksspr., mask. o. alltså = isl. aurr m., no. aur, ä. da. o. da. dial. ør, av germ. *aura-, grus, sten; med avledn. *auriō- = fsv. fiskisör f.?, isl. eyrr f., no. øyr, no.-da., ä. da. o. da. dial. ør, det senare bildat med samma tillhörighetsstiffix -iō som
ärm o. ö. Härtill sv. dial. *örel (dalm.), sand- revel, som förhåller sig tillör somrevel tillrev . Speciellt nordiska bild- ningar (nordeng. dial. air, sandbank, är säkerl. lånat från västnord. øyrr). Avljudsformer: lty. ûr, järnhaltig sand ~ (med kort u) sv. dial. örja, dy, av *yria (: isl. aurr = syrja : saurr, sesörja 1), i bl. a. ortn. Örlanda Vedens hd Vgtl. (1488 Örielande, SOÄ 11: 10), o. (med i ortn. vanl. pluralform, se Ordbildning under I -a) fno. Yrjar, nu Ørja (jfr No. Gaardn. 17: 78), vilket senare ej är identiskt, men sannol. besl. med sv.Örja , socken i Skå., år 1285 skrivet Örghe o. trol. utgående från en synko- perad form av ett fda. adj. *örugher tillör (jfr till bildningenLärje : lerig,Maljen : *malugher, sandig). Härledningen är f. ö. okänd: isl. aurigr, våt, osv. har ett helt annat ursprung (se nedan o.ur 2 o. 3). Jfröring . —Ör uppträ- der i en mängd ortnamn, t. ex.Ör, Öra (plur. liksomBerga, Sanda osv.),Örby, Örebro, Öregrund, Öresund, Örgryte (seGryt 2),Öringe, Örtomta , sjön.Ören, Örsjön osv., o. som senare led t. ex.Kungsör, Skanör (se d. o.), jfr da. Helsingør; se ävenOrsa . I vissa fall är det svårt att av- göra, om här ingår en motsvarighet till isl. eyrr el. till aurr. Det förra ordet uppträder emellertid iSkanör = isl. Skáneyrr;Öresund av fsv. Örasund = isl. Eyra(r)sund; jfr isl. Eyrr som namn på en stad vid Öresund, där nu Köpenhamn är beläget.Örebro (fsv. Örabro) är däremot flertydigt, då det kan innehålla antingen genit. sg. till ör = isl. eyrr el. en plural genitivform, an- tingen till isl. eyrr el. aurr, jfr ortn.Öra ovan o. sv. dial. örar, grusiga åkerstycken. I t. ex.Öregrund (= fsv.) visar möjl. -e-, att likaledes en sammans, med *auriō föreligger, jfr t. ex. fsv. Hælliby, nuHälleby , tillhäll . Med avs. på vattendragsnamnen jfr fno. sjönamnet Aurr o. ånamnet Aura samt finska Aurajoki. Omöjligt är väl heller icke, att vissa vattendragsnamn innehålla det ord för 'väta, vatten', som utgör grundord för det nyss nämnda isl. aurigr (om vilket senare seur 2 o. 3). Jfr f. ö. förf. Sjön. s. 802 f. (dock delvis annorlunda). — Däremot ingår icke dettaör i ortn.Örsta(d) (se-stad ), möjl. ej heller i ska.Örtofta (1481 Örtoffte), vars äldsta kända former innehålla ett Er- och senare Yr-. — Till ortn. påÖr- ha bildats en del latiniserande familjen, på Aur- t. ex.Aurelius (östgötasläkten) tillÖrtomta Ögtl. — En latinisering av det hithörandeÖrbyhus (till hus, befäst gård, slott; sehus ) är namnet på släktenAurivillius , vars stamfader där föddes år 1603; av lat. auris, öra (alltså missuppfattning av första ledens betyd.), o. villa, by. Jfr det på liknande sätt uppkomna familjen. Cavallius (se d. o.), el. de nu utdöda Celsius (till lat. celsus, hög, från gården Höjen, Högen i Häls.), o. Lanærus (till lat. lāna, ull, o. rūs, landsbygd, efter byn Ullstorp Skå., alltså även här på grund av felaktig härledning av första sammansättningsleden). — Avledn.: sv. dial. öra, grusa (en väg), motsvar. da. dial. øre o. no. øyra o. aura, bilda bankar, grusa. - [
ör, sv. dial., yr, se d. o.]
Substantiv
-
Oräknebart
-
Nominativ
-
Obestämd form (en) ör
-
Bestämd form ören
-
Genitiv
-
Obestämd form (en) örs
-
Bestämd form örens