Wordfeud-ordbok
Er ÖN tillatt i Wordfeud?
JA! ÖN är tillåtet i Wordfeud och ger dig 5 poäng.
Annonsering
Bokst.
2
Poäng
5
Bokstavpoäng
Ö4N1
Definitioner
Substantiv 1
-
Nominativ
-
Obestämd form (ent.): (en) ö
-
Bestämd form (ent.): ön
-
Obestämd form (fl.): öar
-
Bestämd form (fl.): öarna
-
Genitiv
-
Obestämd form (ent.): (en) ös
-
Bestämd form (ent.): öns
-
Obestämd form (fl.): öars
-
Bestämd form (fl.): öarnas
Substantiv 2
-
Nominativ
-
Obestämd form (ent.): (en) ö
-
Bestämd form (ent.): ö:t / ö:et / ö-t / ö-et
-
Obestämd form (fl.): ö-n / ö:n
-
Bestämd form (fl.): ö:na / ö-na
-
Genitiv
-
Obestämd form (ent.): (en) ö-s / ö:s
-
Bestämd form (ent.): ö:ts / ö:ets / ö-ts / ö-ets
-
Obestämd form (fl.): ö-ns / ö:ns
-
Bestämd form (fl.): ö:nas / ö-nas
Folkets lexikon 
Substantiv |
||
| ö - landområde med vatten runt omkring; "en öde ö"; "ö|bo"; "halvö" |
Wiktionary 
Substantiv |
||
| ö - landområde som är helt omgivet av vatten |
Wikipedia
- O är den femtonde bokstaven i det latinska alfabetet.
OmegaWiki Dictionary Ω
- ö
En landmassa, särskilt en som är mindre än en kontinent, som är helt omgiven av vatten.
Svensk etymologisk ordbok ᚱ
- ö = fsv. = isl. ey, ö, låglänt sträckning vid vatten, no. ø i båda dessa betyd. (såsom även i Boh.-l.), mlty. ô, ou(we) m. m., ö, vattensjuk äng, fhty. ouwe, även: vatten, ström (ty. aue), ags. íeg, motsvar. ett got. *awi, genit. *aujôs, av germ. *aᵹwī- (stam: *aᵹwiō, varav *awiō; jfr de finska o. lapska ortnamnen nedan). Jfr till ljudutvecklingen
mö o. med avs. på avledn. med tillhörighetssuffixet iō underärm . Alltså egentl.: land vid vatten (jfrÖvedskloster o. Skåne ) el. omflutet av sådant; jfr med avs. på betyd.-specialiseringenholme , egentl.: upphöjning o. d. -- Sammans.: fsv. öland, ö (= ortn.Öland ) = isl. eyland, ags. íegland (eng. island, påverkat av det romanska isle, av lat. insula). Jfr även ags. igoð (eng. eyot), liten ö. -- En gammal sammansättning med germ. *awi- föreligger iSkandinavien o. Skåne (se d. o.). -- Ordet ö ingår f. ö. i en mängd ortnamn, såsom det vanligaÖn o.Öna (best. f.), ofta i betyd, 'upphöjning över sank mark',Öja (egentl. plur., stundom med uttalet Ya, Ye),Öjaby (stundom uttalat Yaby) o.Öjeby, Öjebro (fsv. Öia-),Öjevalla (fsv. Öiavælde) el. sjönamn såsomÖjaren o.Yngen (Vrml., av *Öingen) el. i de nuv.Vigelsjö (fsv. Vighlisö) o.Vänsjö (fsv. Vænisö; seVänern ); men däremot ej i t. ex.Vällingsö (seöde 1 slutet). I den urgerm. formen *aᵹwiō el. *ahwiō synes det uppträda i finska ortn. Ahvio vid Ahviskoski fors (det senare till nomin. *aᵹwī-, *ahwī-); egentl. om en av Kymmene älvs utloppsarmar: den av öar fullströdda delen av älven (Saxén SNF I. 3: 23). Från *awiō utgår lapska Mākkår-au'io, Magerö. -- Härtill dimin. gotl. åilä (*öla), liten holme, bildat somkringla, kvissla, strimla, ögla . -- Tyskan, där ouwe osv. (= ö) bibehöll den vidsträcktare betyd., inlånade i stället i mhty. tid insul(e), insel(e), nu insel (redan i fhty. inkommet såsom îsila) från lat. insula (av ovisst urspr.), varav även ital. isola (seisolera i tilläggen), ffra. isle (fra. îsle). I betyd, 'ö' förekommer dessutom i vissa trakter werder (seVara 5). Det grek. ordet för 'ö' nē̃sos (möjl. rotbesl. med nḗkhō, simmar, o. lat. nāre, simma) ingår t. ex. i Peloponnesus. -- Lat. insula förekommer i familjen.Insulander , motsvar. sv.Öman (seNeander ), vilket ej är = fsv. öman, öbo, utan av samma slag som många andra familjenamn på -man (t. ex.Ekman ), alltså bildat till ortnamn på ö såsom väl ocksåÖberg, Ölund m. fl. (jfrÖjlund, Öjmark m. fl. till namn påÖja-, Öje- ?).