Wordfeud-ordbok

Er ÖM tillatt i Wordfeud?

Annonsering

Bokst.

2

Poäng

7

Bokstavpoäng

Ö4M3

Definitioner

Folkets lexikon Folkets lexikon logo

Adjektiv

öm - som gör ont (vid beröring), känslig; "ömma fötter"
öm - kärleksfull, tillgiven; "ett ömt farväl"; "hon viskade ömt hans namn"

Wiktionary Wiktionary dictionary logo

Adjektiv

öm - som smärtar och göra gör ont, främst vid beröring; även bildligt (om känslighet, om svaghet); "Min tå är fortfarande 'öm' efter det att jag sparkade i bordsbenet."; "Uppenbarligen har jag genom mitt inlägg lyckats trampa på en del 'ömma' tår. Varför är det annars ingen som vill diskutera sakfrågan med mig?"; "Med din skarpa intellekt lyckades du sätta fingret på en 'öm' punkt i dagens svenska samhälle och skapa en välbehövlig debatt."
ömtålig, känslig, svag, hjärteöm, ömsint, ömhjärtad
öm - omtänksam och vårdande; som tar hand om någon på ett kärleksfullt sätt
 = synonym  
 = antonym  
 = relaterat ord

Svensk etymologisk ordbok ᚱ

  • öm, i ä. nsv. plur. öma, i ä. sv. o. nordsv. dial. även 'ömtålig', t. ex. fru Lenngren, gotl. aumber, ond, fsv. ömber, öm, ömtålig, svår, sorglig, arm, usel m. m. = isl. aumr, olycklig, eländig, da. øm, öm; en, som det synes, speci- ellt nordisk bildning av ovisst ursprung. Enl. Persson Wurzelerw. s. 230 n. 2 möjl. m-bildning till roten i adj. öde; snarare dock med samme förf. Indog. Wortf. s. 537 besl. med grek. áethlos, möda, kamp (av *au̯edh-), som av Solmsen förbindes med sanskr. vāyati, tröttar ut sig. An- norlunda Noreen (senast Gesch. d. nord. spr.3 s. 106): av urnord. *arƀumʀ, en växelform till arm, adj., av germ. *arƀma-; se med avs. på formutveck- lingen under höst. Den ljudlag, på vilken denna sammanställning bygges, är dock fonetiskt osannolik o. stödes icke av något fullt antagligt exempel. — Grundbetyd, är i alla händelser 'arm, usel, olycklig' o. d. o. betyd, 'känslig för smärta, smärtsam' härur utvecklad; jfr sydty. dial. mir ist arm, jag har ont, känner smärta. Ur denna kan väl betyd, 'medlidsam o. d.', egentl.: 'känslig för andras smärta', förklaras; anses dock av somliga abstraherad ur isl. aumhjartaðr = sv. ömhjärtad o. vb. ömka. — Härtill avledn. sv. dial. ömlig, eländig, ömklig, fsv. ömbliker, även: öm- mande, smärtsam = isl. aumlegr, no. aumleg. — Ömhet betyder i fsv. 'svaghet, skröplighet'.

Adjektiv

  • Positiv
    en öm
  • ett ömt
  • den|det|de ömma
  • Komparativ
    en|ett|den|det|de ömmare
  • Superlativ
    är ömmast
  • den|det|de ömmaste

Ord Def. Poeng