Wordfeud-ordbok

Er ÖK tillatt i Wordfeud?

Annonsering

Bokst.

2

Poäng

7

Bokstavpoäng

Ö4K3

Definitioner

Wiktionary Wiktionary dictionary logo

Substantiv

ök - gammalt dragdjur (oxe, häst etc.)

Svensk etymologisk ordbok ᚱ

  • ök n., så Sahlstedt 1773 osv., Lind 1749: m. o. n., Spegel, Dalin Arg. Dahlman Reddej. 1772: ökar plur., i dial., särsk. de ösv., ofta ännu mask., fsv. öker m. o. ök n. (urspr, som till en pluralt fattad kollektiv sing. med betyd, 'ett par dragare'), ök, dragare, även om riddjur, ett par dragare = isl. eykr (genit. eykjar), lastdjur, häst, dragoxe, no. øyk, häst el. sto, da. øg n., av germ. *jaukia- = ie. *jougi̯o- i sanskr. yōgya- m., dragare; liksom lat. jūmentum, ök, lastdjur (fra. jument, sto, span. jumento, åsna) till ie. roten jug, spänna för, binda samman, i t. ex. lat. jungere, sanskr. yunákti osv.; se f. ö. ok (av germ. *juka-) ävensom ökt. -- Även som okvädinsord, redan t. ex. Rondeletius 1614: 'tijn förbannade öök', Bellman: 'fulla ök' = da. øg.

Verb

  • Aktiv
  • Grundform
    att öka
  • Nutid
    ökar
  • Dåtid
    ökade
  • Supinum
    har|hade ökat
  • Imperativ
    öka!
  • Passiv
  • Grundform
    att ökas
  • Nutid
    ökas
  • Dåtid
    ökades
  • Supinum
    har|hade ökats
  • Particip
  • Presens
    ökande
  • Perfekt
    en ökad
    ett ökat
    den|det|de ökade

Substantiv

  • Nominativ
  • Obestämd form (ent.): (ett) ök
  • Bestämd form (ent.): öket
  • Obestämd form (fl.): ök
  • Bestämd form (fl.): öken
  • Genitiv
  • Obestämd form (ent.): (ett) öks
  • Bestämd form (ent.): ökets
  • Obestämd form (fl.): öks
  • Bestämd form (fl.): ökens

Folkets lexikon Folkets lexikon logo

Verb

öka - bli större, växa, tillta; "en snabbt ökande brist på bostäder"; "kostnaderna har ökat med hundra procent"
accelerera, förstora, höja, höjning, intensifiera, stegra, stegring, stiga, tillta, tilltagande, utbreda, utvidga, växa
öka - göra större, höja; "öka produktionen"; "han ökade farten"; "ökade kunskaper"
eskalera, förhöja, höja, tillta, tilltagande, utvidga, vidga, växa
 = synonym  
 = antonym  
 = relaterat ord

Wiktionary Wiktionary dictionary logo

Verb

öka - bli större; "Aktieportföljen har 'ökat' i värde."; "Företaget ska 'öka' sin produktion med 10 %."; "Hon 'ökade' rumstemperaturen till 21 °C."; "'Öka' lite!"
öka - börja göra något i större omfattning; göra större; höja en storhet
öka - höja farten

Svensk etymologisk ordbok ᚱ

  • 1. öka, motsv. dels fsv. öka (ipf. -adhe, urspr, redupl., jfr ökin, egentl. part. perf. pass., befruktad, havande) o. dels ökia (ipf. -te) = isl. auka (ipf. jók), no. auka o. øykja (= fsv. ökia), da. øge, got. aukan (ipf. aíauk), fsax. ôkian (part. pf. ôkan), fhty. ouchôn (utdött i nhty.), ags. éacian, tilltaga, o. íecan (av *aukian), föröka, part. éacen, även: havande (eng. eke)', ävensom lat. augēre, öka, litau. áugu, áugti, växa, tilltaga, besl. med lat. augustus, upphöjd, hög (jfr augusti), sanskr. ōjas, kraft, styrka, ugrá-, stark, osv.; se närmare och, ocker, ockla, växa. - Med samma övergång från reduplicerande till svag böjning som i t. ex. blåsa, bo, stöta, så, ösa. - Germ. *aukian (= fsv. ökia osv.) är en kausativbildning till *aukan, jfr fälla o. hänga till de likaledes urspr, reduplicerande falla o. germ. *hangan. - En hithörande, säkerl. åtm. delvis urgammal a-stam föreligger i gotl. auk m., ökning på utsådd säd, gröda, no.: ökning, växt, nsv. ök, skarv (det senare dock kanske en ung bildning), no. mjølauk, mjöldryga (jfr sv. mjölöka), motsvar. litau. at-augas, tel- ning, lett. augs, växt, m. fl. (jfr Lidén SNF I. 1: 28 f.). - Öknamn = fsv., motsvar. isl. aukanafn, auknefni, da. øgenavn, meng. ekename (nekename, med n- från obest, art., eng. nickname); jfr det besläktade mlty. ôkelname (varav genom omtydning ty. ekelname); till verbstammen i öka resp. isl. sbst. auki m., ökning, fsv. -öke, ags. éaca. Äldst, såsom t. ex. i fsv. o. isl., 'tillnamn', men den moderna betyd, visar sig redan i fornspråken. I ä. nsv. i samma betyd, även onamn t. ex. P. Svart = fsv., till o- i pejorativ anv. - Hit hör också sv. dial. sårke, (sår)ruva, av fsv. sār(a)-öke (se sår).
  • 2. öka (i sht dial.), ekstock, eka, se d. o. Av ett helt annat ursprung är ö i det även till trädn. ek hörande ortn. Öckerö Bohusl., fno. Eikrøyar.

Ord Def. Poeng