Wordfeud-ordbok

Er ÅT tillatt i Wordfeud?

Annonsering

Bokst.

2

Poäng

5

Bokstavpoäng

Å4T1

Definitioner

Folkets lexikon Folkets lexikon logo

Adverb

åt - nära, inpå; "komma åt"; "ta åt sig"; "sitta åt"
till

Annat

åt - i riktning mot; "gå åt andra hållet"; "gå åt sidan"; "huset ligger åt norr"
 = synonym  
 = antonym  
 = relaterat ord

Svensk etymologisk ordbok ᚱ

  • åt, prepos. o. adv., fsv. ät, ät, vid, hos, vid tidsbest.: om, på, vid, mot m. m., vid rumsbest.: mot, till, åt, dessutom bl. a.: med, genom = isl. af (fno. även ät), no. aat, da. ad, got., fsax. ät, fhty. az, ägs. a?t (eng. ät) = lat. ad, till m. m., kelt. ad; etymol. = infini-tivmärket att. - Den långa vok. i fsv. (varav nsv. å) har sekundärt uppkommit genom uddljudsförlängning såsom i nsv. av (= av), åka osv. - Betyd, 'till' vid rumsbestämningar var allmän ännu atm. på 1600-t., t. ex. Messenius: 'rymbde . . åth . . Norige', 'begifwa sigh åth Swerige', 'löpa . . åth Dantzigk' osv. o. kvarlever ännu i svordomar, t. ex. dra åt skogen, åt fanders samt i förb. med till t. ex. 'han for åt Stockholm(shål-let) till', ävensom i vissa dial. 'resa åt stan' osv., jfr östg. 'gå på tuset', av (å)t huset, med senare tillagt på (se hus). Riktningsbetydelse i överförd anv. uppträder i skratta åt, jfr fsv. leia ät, isl. hléja al, eng. laugh ät. Betyd, 'med avseende på' kvarlever nu blott i lagspr. brista åt eden. Det hithörande fsv. uttr. ey cer stort ät ('det ligger ej mycken vikt vid') uppträder i olika varianter långt in på 1700-t., t. ex. O. v. Dalin: 'Hvad är det åt ät fika'. Ett minne av uttr. lata sik nöghia ät (jfr gamla bibelövers. Luc. 3: 14), låta sig nöja med, föreligger i vb. åtnöja sig, åtnöja s, o. av konstr. spyria ät i åtspörja. Äldre anv. av prepos. åt avspeglas även i uttr. bära sig åt (se bära, åtbörd, åth ävor), åtfölja, åt -skilja. Det vardagliga o. dialektiska nsv. far, mor (osv.) åt ngn är en fortsättning av fsv. uttr. såsom t. ex. fadher ät Alexander, jfr gamla bibelövers., 5 Mos. 22: 15: 'Så skola fader och moder åt qwinnone taga henne'; i vissa dial., t. ex. Dalbym. Vrml., som regelbunden omskrivning av genit. Nu föråldrade anv. av åt förekomma i vår gamla bibelövers., t. ex. 'han wardt kär åt (dvs. i) henne' (rätt vanlig i ä. nsv., t. ex. Asteropherus, Börk o. ännu Dalins Arg.) = isl. kérr ät, SL. da. kcer ad. Gamla sammans, med åt (germ. ät) föreligga i dit, hit o. ty. bis, tills (av bi = bi-o. fhty. az). - Vad går åt dig?, jfr fsv. hitin gaar them miok fast aat, dvs. värmen ansätter dem mycket = nisl. livat gengr ät per, da. hvad gaar ad dig: med urspr, samma betyd, av riktning-söm i ovan anf. uttryck. - Om åt i ä. nsv. åt are, efter ett år, se år. - Jfr åtbörd, åtminstone, Å t vi d.
  • [åt, sv. dial., ohyra, se åtel.]

Verb

  • Aktiv
  • Grundform
    att äta
  • Nutid
    äter
  • Dåtid
    åt
  • Supinum
    har|hade ätit
  • Imperativ
    ät!
  • Passiv
  • Grundform
    att ätas
  • Nutid
    äts / ätes
  • Dåtid
    åts
  • Supinum
    har|hade ätits
  • Particip
  • Presens
    ätande
  • Perfekt
    en äten
    ett ätet
    den|det|de ätna

Substantiv

  • Oräknebart
  • Nominativ
  • Obestämd form (ett) åt
  • Bestämd form åtet
  • Genitiv
  • Obestämd form (ett) åts
  • Bestämd form åtets

Folkets lexikon Folkets lexikon logo

Verb

äta - tugga och svälja (mat); inta (måltid); "när äter vi?"; "ät upp maten!"; "äta frukost"; "äta en smörgås"
dinera, förtära, inta, intaga, krubba, käka, spisa, supera
 = synonym  
 = antonym  
 = relaterat ord

Wiktionary Wiktionary dictionary logo

Verb

äta - inta (föda); "Barnet 'äter' ett äpple."; "'Ät' er inte mätta på godis innan maten nu, ungar!"
fnalla, krubba, käka, spisa, kränga
 = synonym  
 = antonym  
 = relaterat ord

OmegaWiki Dictionary Ω

  • äta
    Att förtära något fast eller halvfast (vanligen mat) genom att placera det i munnen och så småningom svälja det.
  • äta
    Att förtära en måltid.

Svensk etymologisk ordbok ᚱ

  • äta, fsv. ceta (i Dalalagen även brytningsformen icet- o. fgutn. ieta; jfr dalm. iåtå) = isl. eta, da. cede (om djur o. bibi.; annars spise), got. itan, fsax., ägs. etan (eng. eat), fhty. ezzan (ty. essen), till ie. roten ed i sanskr. ddmi, grek. (futur.) édomai, lat. edere, fir. estar; med ie. -e- i isl. ipf. ät = fsv. ät (sv. åt); got. plnr. étum, (vi) åto (men sg. ät), lat. édi-mus, (vi) ha ätit, litau. edmi, edu, äter (om djur), fslav. jami (av *édmi), samt i as 2 o. å t el. - Kausativum: germ. *atjan - sv. dial. ältja, låta (boskap) beta, isl. etja, got. fraatjan, fhty. ezzen (== -ts-) (ty. ätzen), ägs. ettan; se etsa. - Jfr f. ö. fräta, tand. - Härtill bl. a. sv. dial. jäta, krubba, fgutn. iceta = isl. eta, jata; jfr, med avljud, got. uz-éta m. (till prep. ur) o. fslav. jaslu. (av *edslo-).

Ord Def. Poeng