Wordfeud-ordbok

Er ÅS tillatt i Wordfeud?

Annonsering

Bokst.

2

Poäng

5

Bokstavpoäng

Å4S1

Definitioner

Folkets lexikon Folkets lexikon logo

Substantiv

ås - höjdsträckning i naturen, bergsrygg; "bergsås"; "takås"
rygg
 = synonym  
 = antonym  
 = relaterat ord

Wiktionary Wiktionary dictionary logo

Substantiv

ås - långsträckt höjd
rygg, kam, höjd, kulle, taknock, takkrön, takås, ryggås
ås - krön på ett tak, taknock (numer snarast såsom överförd betydelse av 1, men av annat ursprung)
 = synonym  
 = antonym  
 = relaterat ord

Svensk etymologisk ordbok ᚱ

  • 1. ås, takås, fsv. as, bjälke = isl. dss ds., da. aas, av *ans- (med samma utveckling som i gås, av gas av gans) = got. ans, mhty. ans- i ansboum, brobjälke, av germ. *ansa-, varav finska lånordet ansas o. det ännu äldre ansos. Sannol. på ett el. annat sätt besl. ined lat. asser, bjälke m. m.; enl. H. Petersson Heterokl. s. 19 från ett heterokli-tiskt paradigm: nomin. * as-er m. m., genit. *'as-n-és (:> *ansnes), med lat. ass-genom utjämning. F. ö. blott mycket osäkra förmodanden. Litteratur t. ex. Feist s. 38. Jfr as l o. följ.
  • 2. ås, bergsrygg, fsv. as = isl. dss, no. aas; snarast = föreg. Enl. [-somliga-] {+som- liga+} dock av äldre *ams- = got. ams, skuldra, motsv. sanskr. asa- ds., grek. omos (väl av *omso-), lat. humerus (av *omesos); ett samindoeur. ord för 'skuldra' (se d. o.); i senare fallet alltså en bildh anv. av samma slag som rygg i bergsrygg, ry. g riva, bergsrygg, skogsås, man : sanskr. griva, nacke, samt under hals, huvud, kap, Kin n a, K var ken, mynning, näs, tunga, v å m m. - Ingår i en mängd ortn. t. ex. Aspelands härad, egentl.: Åsboarnas h. (se Tillägg), Borås (se d. o.), Frilies ås, socken i Hall. (fsv. Frillisäs, till ett personn., sannol. *Fridhlef el. dyl.), Åsa (egentl, plur. liksom Berga, Kulla osv.), Å sak a, vanligt i Vgtl., fsv. Äsaka, till fsv. åka sbst. (till vb. åka), här sannol.: utförsbacke el. dyl. (SOÄ XII. 134), jfr även westfal. ake i ortn. (Lindroth ATfS 20: 16), egentl.: 'iiber den weg schiessende feldfläche', Åsbo (se d. o.), Å sb räck a, sn i Vgtl., fsv. Åsa- (ej till kvinnon. Asa, trots biformer på Asu-), alltså: åsbrinken. Däremot ej i Västerås (se d. o.). - Ett annat gammalt, numera undanskymt ord för 'ås o. d.' kvarlever i sv. dial. bor (-o-) Dal. o. delar av Norrl., även i ortn. ss. Bor n, Sundborn (best. f.); motsvar. fhty. bor f., höjd, jfr fhty. in &or(e), i höjden (ty. empor), till samma avljudsstadium av vb. bära som ingår i börja. Se särsk. H. Geijer Sv. 1m. Bih. 7 s. 115 f.
  • 3. ås, gud, se as 1. Tilläggas kan, att ordet (som inhemskt) kvarlever i sydsv. dial. åsen kör, åskan går (jfr under åska), o. åsaregn, åskregn.

Substantiv 1

  • Nominativ
  • Obestämd form (ent.): (en) ås
  • Bestämd form (ent.): åsen
  • Obestämd form (fl.): åsar
  • Bestämd form (fl.): åsarna
  • Genitiv
  • Obestämd form (ent.): (en) ås
  • Bestämd form (ent.): åsens
  • Obestämd form (fl.): åsars
  • Bestämd form (fl.): åsarnas

Substantiv 2

  • Nominativ
  • Obestämd form (ent.): (en) å
  • Bestämd form (ent.): ån
  • Obestämd form (fl.): åar
  • Bestämd form (fl.): åarna
  • Genitiv
  • Obestämd form (ent.): (en) ås
  • Bestämd form (ent.): åns
  • Obestämd form (fl.): åars
  • Bestämd form (fl.): åarnas

Substantiv 3

  • Nominativ
  • Obestämd form (ent.): (en) å
  • Bestämd form (ent.): å:t / å:et / å-t / å-et
  • Obestämd form (fl.): å-n / å:n
  • Bestämd form (fl.): å:na / å-na
  • Genitiv
  • Obestämd form (ent.): (en) å-s / å:s
  • Bestämd form (ent.): å:ts / å:ets / å-ts / å-ets
  • Obestämd form (fl.): å-ns / å:ns
  • Bestämd form (fl.): å:nas / å-nas

Ord Def. Poeng