Wordfeud-ordbok

Er ÅL tillatt i Wordfeud?

Annonsering

Bokst.

2

Poäng

6

Bokstavpoäng

Å4L2

Definitioner

Folkets lexikon Folkets lexikon logo

Substantiv

ål - en fisk som ser ut som en orm (särskilt Anguilla anguilla); "ål|fiskare"; "hal som en ål ("listig och opålitlig")"

Wiktionary Wiktionary dictionary logo

Substantiv

ål - ormliknande fisk, vanligen av arten anguilla anguilla, men även av hela familjen ålfiskar
ål - smal strimma längs ryggen på häst, nötkreatur eller liknande

Svensk etymologisk ordbok ᚱ

  • 1. ål (fisk), Var. rer. 1538, fsv. al --= isl. all, da. aa/, mlty., fhty. ål (ty. aa/), ägs. el (eng. eel), av germ. *ä>la-. Av omstritt o. alltjämt ovisst ursprung. En samindoeur. beteckning för ålen avspeglas i de formellt delvis dunkla lat. an-guilla, grek. énkhelys, litau. ungurys osv., där man med rätta funnit (f. ö. i enskildheter oklara) anknytningar till de ieur. orden för 'orm', lat. anguis (=mir. -ung i escung, egentl.: träskorm, sedan: ål), grek. ékhis osv. Något samband mellan denna ordgrupp o. det sam-germ. ordet för ål, *cela-, kan antagas endast under den mycket osannolika förutsättningen, att det germ. namnet, med Hirt IF 22: 67 f., står i avljudsförh. till -el- i grek. énkhelys (osv.), jfr även isl. fiskn. ohinn = ty. alant (Gyprinus cephalus); alltså en sammans, av samma slag som ty. adler, örn (se d. o.). F. ö. har ål bl. a., om ock med tvekan, sammanförts med ål 5. Litter. t. ex. hos Falk-Torp s. 1428, Olson Appell, sbst. s. 108. - Jfr följ. o. ålkussa. - Ålen räknas hos Homerus icke till fiskarna, o. i vissa trakter av norra Ryssland ätes den ej av allmogen, utan betraktas som ett slags orm, en uppfattning som även avspeglas i ovan anförda ord o. för övrigt gör den av H. Schröder ZfdA 42: 63 framställda härledningen av ie. *édlo-9 till äta, alltså: den ätbara (fisken), högst osannolik. Härmed sammanhänga möjl. delvis de många dial. sammans, med -ål i betyd, 'orm', särsk. 'huggorm', t. ex. sv. dial. back- (da. bakke-), busk- (= da.), landål, da. dial. hede-, stubaal, no. lyngaal, isl. lautar all o. lyngdll (som kenningar i poesi), vilka dock i regel äro att betrakta som eufemistiska omskrivningar (noaord); se andra liknande ex. under orm o. jfr E. Noreen Stud. i fvnord. diktning s. 13 samt f. ö. under björn, ekorre, Jöns (j ö s s e), l i n d a r e, l o c k e, n a 11 e, p a d d a, skata, spindel l, sutare, tossa 2, v a r g, v e s s l a.
  • 2. ål, spelt., stambet i lomber, vira m. m., Tersmeden o. 1780, Wallin; i sv. även om långa o. smala spelmarker, t. ex. 1847, den urspr, betyd. = da. aal i den förstnämnda bet37d.; till föreg., efter spelmarkens form.
  • 3. ål (på potatis o. säd), Brauner 1752: 'skiuter i ål', i dial. även åle, gotl. åla = isl. all, 611, no. aa/, av germ. *anhln-, nära motsv. sanskr. an-kurd- m., brodd, telning. Grammatisk växelform: germ. *anga(n)- i sv. dial. ang, om fina rottrådar, isl. angi, brodd, no. ange, tagg, fhty. ango, brodd, ägs. angå; se f. ö. ål 5 o. ängel 1.
  • 4. ål, boktr., en stålspets, varmed stilen upptages, 1823 (övers, av Täubel), 1853 = da. aa/, liksom de flesta bok-tryckartermer från el. efter t}^.: ty. ahle, av fhty. dia, syl, pryl = mlty. dl ds., ägs. «'/, av germ. *ä>lö, i avljudsförh. till isl. a/7*, syl, pryl» ags- e(*l (eng- aw^ har atm. delvis ett annat ursprung); jfr ty. a?se, else, av fhty. alansa; ytterst från germ. spr. kommer fra. a/éne; besl. med likabetyd, sanskr. ära (med äldre -Z-); alltså en indoeur. beteckning för 'syl' o, d. (jfr f. ö. under syl). Att ty. ahle i sv. återgivits med å o. i da. med aa beror väl på att ordet i denna betyd, i ty. atm. förr även skrevs aal (o. ahl). - Andra från ty. lånade el. översatta termer från detta område äro t. ex. spis (ty. spiess, egentl.: spjut), s v ib e l el. bröd(stilar), bröllop (ty. hoch-zeil), lik (ty. leiche) osv.
  • 5. ål, väsentl. dialektord: mörk strimma efter ryggen (mask.) t. ex. Billing Hippol. (om häst); motsvar. isl. dl (öl) f., rem, rep, all m., strimma efter ryggen, lång fördjupning i älv, no. aal ds., da. aal, vidjestängsel, da. dial.: hösträng, av germ. *anhlö-, *anhla-, motsv. grek. ankyle, rem, till änkylos, böjd, krokig; alltså nära besl. med ål 3 o. ängel 1. Dock enl. somliga i stället besl. med sanskr. äli- m. m., streck, linje. - Hit hör fgutn. åla i Hauggränsinskriftens GaiRvipr legpi ormaluR, dvs. G. ritade ormslingorna (o. 1000), ä. nsv. *åla, rem på seldon (kanske dock egentl, ål), hos Broman 1718: ålorne; vidja, Rothof 1762: ålor (jfr isl. dl, rem, ovan), sv. dial. åla ds., såvida ordet ej utgår från (el. sammansmält med) fsv. arpa, sel-pinne el. dyl. = no. arda (öra, o/a), som av Bugge m. fi. väl med rätta betraktas som en dentalbildning till roten i grek. arariskö, sammanfogar. - Jfr Ål 6 slutet.
  • 6. Ål, ortn., särsk. i Uppl. o. Vstml., men även i Dal. o. Klm. l, fsv. Āl = no. Aal. Väl av olika urspr. Dels motsvar. vissa ortn. på Al- (se Ale o. jfr om fsv. Als hæraþ Vgtl. ävensom f. ö. om hithörande namn Jungner Gudinnan Frigg o. Als härad s. 251 f.) till got. alhs osv., tempel; med den vanliga växlingen av lång o. kort vokal framför -lh (o. -rh), varom se fur, snår, Våla; jfr litter. hos Noreen Xen. Lid. s. 12 samt H. Pipping SNF XII. 1: 45 f.; se även Jungner anf. avh. o. om Alvastra R. Pipping Kommentar till Erikskrön. s. 54. Dels till ål 5 i betyd. 'stripa, fördjupning i terrängen'. — Även i sammans. t. ex. Synnerål Vgtl., fsv. Sundraal, Sunderal, egentl.: södra Al i motsats till ett nordligt Ål el. också södra delen av (ett område benämnt) Ål; snarast till *alh-, tempel (se Sunnerbo o. Jungner anf. avh. t. ex. s. 251 f.).

Verb

  • Aktiv
  • Grundform
    att åla
  • Nutid
    ålar
  • Dåtid
    ålade
  • Supinum
    har|hade ålat
  • Imperativ
    åla!
  • Passiv
  • Grundform
    att ålas
  • Nutid
    ålas
  • Dåtid
    ålades
  • Supinum
    har|hade ålats
  • Particip
  • Presens
    ålande
  • Perfekt
    en ålad
    ett ålat
    den|det|de ålade

Substantiv

  • Nominativ
  • Obestämd form (ent.): (en) ål
  • Bestämd form (ent.): ålen
  • Obestämd form (fl.): ålar
  • Bestämd form (fl.): ålarna
  • Genitiv
  • Obestämd form (ent.): (en) åls
  • Bestämd form (ent.): ålens
  • Obestämd form (fl.): ålars
  • Bestämd form (fl.): ålarnas

Folkets lexikon Folkets lexikon logo

Verb

åla - röra sig som en ål; "åla sig fram i gräset"
kravla, kräla, slingra
 = synonym  
 = antonym  
 = relaterat ord

Wiktionary Wiktionary dictionary logo

Verb

åla - liggande förflytta (sig) genom att göra slingrande rörelser med kroppen

Svensk etymologisk ordbok ᚱ

  • [åla, sv. dial., vidja, hank, se ål 5 slutet.]

Ord Def. Poeng