Scrabble-ordbok
Er VIND tillatt i Scrabble?
JA! VIND är tillåtet i Scrabble och ger dig 6 poäng.
Annonsering
Bokst.
4
Poäng
6
Bokstavpoäng
V3I1N1D1
Scrabble ordböcker
| Ordbok | Namn | Språk | Tillåten |
|---|---|---|---|
| Svenska Akademiens ordlista 14 | SAOL14 | svenska | JA |
Definitioner
Folkets lexikon 
Adjektiv |
||
| vind - sned, skev | ||
| blåst, loft, skev, sned | ||
Substantiv |
||
| vind - luft i rörelse, blåst; "vinden ökar"; "västlig vind"; "vind|styrka"; "motvind"; "lämna någon el. något vind för våg ("utan tillsyn")" | ||
| blåst, sned | ||
| vind - utrymme (som inte är inrett) under yttertaket i ett hus; "vinds|våning" | ||
| loft | ||
= synonym
= antonym
= relaterat ord
= antonym
= relaterat ord
Wiktionary 
Substantiv |
||
| vind - naturföreteelse bestående av luftström som rör sig i förhållande till jordytan | ||
| blåst, loft, skev, sned | ||
| vind - övre våning i hus närmast under yttertaket, ofta avsedd för förvaring, sällan avsedd för bostad | ||
Adjektiv |
||
| vind - skev, sned; som är vriden i förhållande till normaltillståndet | ||
= synonym
= antonym
= relaterat ord
= antonym
= relaterat ord
Wikipedia
- Vind är flödet av luft i atmosfären. Vindar kan röra sig i alla riktningar - horisontellt, vertikalt och i virvlar. För trakten typiska och årligen återkommande vindar av speciell typ har ofta givits speciella namn.
OmegaWiki Dictionary Ω
- VIND
Luftens rörelser i relation till jordytan; vanligen avses horisontella luftrörelser i motsats till vertikala sådana.
Svensk etymologisk ordbok ᚱ
- 1. vind (väderl.), fsv. vinder = isl. vindr, da. vind, got. winds, fsax., ags., eng. wind, fhty. wint (ty. wind), av germ. *winda- = ie. *uento-, med vokalförkortning av *ue(i)nto- = lat. ventus (jfr ventilera), kymr. gwynt; utvidgning av part. pres. till ie. roten (a)ue(i), blåsa (jfr med avs. på bildningen t. ex. sann ävensom tand), vartill även likbetyd. sanskr. vaju-, vata- (jfr Oden), litau. vejas, grek. aetes (egentl.: blåsaren, bildat som poietés = poet); se f. ö. vaja, vanna, vinge ävensom väder. - Vind för våg, bokstavsrimmande uttr., t. ex. Dalins Arg., som även har för vind och våg (dessutom 1649 m. fl.); jfr fsv. wær (dvs. värjer) for windh oc wagh; motsvar. da. for vind og vove. Ett annat är i väder och vind = ty. in wind und wetter. - Vindböjtel, Porthan 1780 om person, J. Jolin 1844 om bakelse = da. vindbøitel, från ty. windbeutel, till ty. beutel, liten säck (av oklar upprinnelse); egentl.: av luft uppblåst liten säck, sedan: ett slags ihålig bakelse; ytlig, opålitlig person. Om bakelse förr även vädermunk. - Vindflöjel, se flöjel o. väderhane. - Vindros, meteor., 1864, motsv.ty. wind-rose, fra. rose des venis m. fl.; efter den rosettlika formen. - Vindsked (dial.), se under sked. - Vindägg, ägg utan skal, t. ex. I. Erici o. 1645; da. vindceg även: obefruktat ägg; från ty. windei i båda betyd. = eng. wind-egg, egentl.: ägg som blott innehåller luft; jfr grek. (h)ijpénémion öön (till dnemos, vind) Aris-tophanes Fågl. 694. - Vindöga, se d. o.
- 2. vind (i hus), fsv. vinder, egentl.: för vinden öppet rum; jfr loft o. fsv. vcedhermm. - Härtill saminans, med -s t. ex. vindsrum, medan sådana till vind l bildats utan detta.
- 3. vind (vindspel), t. ex. 1687, fsv. vinder m. o. vind f., vindspel, vindhjul, vinda, till vb. vinda.
- 4. vind, adj., t. ex. 1675 = isl. vindr, da. vind, got. in-winds, vrång; till vinda. - Vindögd, Bib. 1541 = da. vindojet. Den gamla nord. beteckningen kvarlever i sv. dial. skjalg; se under skela.
Adjektiv
-
Positiven vind
-
ett vint
-
den|det|de vinda
-
Komparativen|ett|den|det|de vindare
-
Superlativär vindast
-
den|det|de vindaste
Verb
-
Aktiv
-
Grundformatt vinda
-
Nutidvindar
-
Dåtidvindade
-
Supinumhar|hade vindat
-
Imperativvinda!
-
Passiv
-
Grundformatt vindas
-
Nutidvindas
-
Dåtidvindades
-
Supinumhar|hade vindats
-
Particip
-
Presensvindande
-
Perfekten vindadett vindatden|det|de vindade
Substantiv 1
-
Nominativ
-
Obestämd form (ent.): (en) vind
-
Bestämd form (ent.): vinden
-
Obestämd form (fl.): vindar
-
Bestämd form (fl.): vindarna
-
Genitiv
-
Obestämd form (ent.): (en) vinds
-
Bestämd form (ent.): vindens
-
Obestämd form (fl.): vindars
-
Bestämd form (fl.): vindarnas
Substantiv 2
-
Nominativ
-
Obestämd form (ent.): (en) vinda
-
Bestämd form (ent.): vindan
-
Obestämd form (fl.): vindor
-
Bestämd form (fl.): vindorna
-
Genitiv
-
Obestämd form (ent.): (en) vindas
-
Bestämd form (ent.): vindans
-
Obestämd form (fl.): vindors
-
Bestämd form (fl.): vindornas
Folkets lexikon 
Verb |
||
| vinda - ha ögonen riktade åt olika håll, skela |
Wiktionary 
Substantiv |
||
| vinda - snurrbar konstruktion som spänna spänner ut garnhärvor för nystning | ||
| skela | ||
Verb |
||
| vinda - vara vindögd | ||
= synonym
= antonym
= relaterat ord
= antonym
= relaterat ord
Svensk etymologisk ordbok ᚱ
- vinda, vb, nu ipf. -ade, i tidig ä. nsv. starkt böjt t. ex. Bib. 1541, jfr gamla bibelövers.: wandt med oss watn (2 Mos. 2: 19); i t. ex. dalm. även: kasta (med dat.; jfr isl. vinda sverÖnm, svinga svärd), fsv. vinda, vrida, svepa, vinda = isl. vinda, även: svänga, da. vinde, got. win-dan (i t. ex. biwindan, insvepa, jämte biwaibjan), fsax., ags.windan(eng.wind), fhty. wintan (ty. winden); allm. germ. st. vb, varav fra. guinder. Kausativum: vända (se d. o.). Enl. somliga en pre-sensbildning på ieur. -nt- till ie. roten uei i lat. viére, binda, fläta, sanskr. vyå-yati, sveper, höljer (se vide). Snarast dock till ie. roten uendh i sanskr. van-dhura-, vagnskorg, umbr.-«e/?c?o,'vertito', armen, gind (väl av ie. *nendhä), ring (se Liden Armen. Stud. s. 5 f.); o. väl även sv. dial. vann, spö, stav, fsv. vänder - isl. vondr, got. wandus ds. - ty. wand, vägg (jfr under vägg), jfr finska lånordet vanne (genit. -nteen), nasalerad form till ie. uedh i vad, not. Jfr vind 3, 4, vindeltrappa, vindling, van-del, vandra, vant, vante o. vånda, ävensom under vimpel. - Härtill -vin da i gar n vin d a, sv. dial., no. vinda ds. (i isl.: uppvirat garn) = da. vinde, mlty. winde, fhty. winta.