Scrabble-ordbok

Er VIND tillatt i Scrabble?

Annonsering

Bokst.

4

Poäng

6

Bokstavpoäng

V3I1N1D1

Scrabble ordböcker

Ordbok Namn Språk Tillåten
Svenska Akademiens ordlista 14 SAOL14 svenska JA

Definitioner

Folkets lexikon Folkets lexikon logo

Adjektiv

vind - sned, skev
blåst, loft, skev, sned

Substantiv

vind - luft i rörelse, blåst; "vinden ökar"; "västlig vind"; "vind|styrka"; "motvind"; "lämna någon el. något vind för våg ("utan tillsyn")"
blåst, sned
vind - utrymme (som inte är inrett) under yttertaket i ett hus; "vinds|våning"
loft
 = synonym  
 = antonym  
 = relaterat ord

Wiktionary Wiktionary dictionary logo

Substantiv

vind - naturföreteelse bestående av luftström som rör sig i förhållande till jordytan
blåst, loft, skev, sned
vind - övre våning i hus närmast under yttertaket, ofta avsedd för förvaring, sällan avsedd för bostad

Adjektiv

vind - skev, sned; som är vriden i förhållande till normaltillståndet
 = synonym  
 = antonym  
 = relaterat ord

Wikipedia Wiktionary dictionary logo

  • Vind är flödet av luft i atmosfären. Vindar kan röra sig i alla riktningar - horisontellt, vertikalt och i virvlar. För trakten typiska och årligen återkommande vindar av speciell typ har ofta givits speciella namn.

OmegaWiki Dictionary Ω

  • VIND
    Luftens rörelser i relation till jordytan; vanligen avses horisontella luftrörelser i motsats till vertikala sådana.

Svensk etymologisk ordbok ᚱ

  • 1. vind (väderl.), fsv. vinder = isl. vindr, da. vind, got. winds, fsax., ags., eng. wind, fhty. wint (ty. wind), av germ. *winda- = ie. *uento-, med vokalförkortning av *ue(i)nto- = lat. ventus (jfr ventilera), kymr. gwynt; utvidgning av part. pres. till ie. roten (a)ue(i), blåsa (jfr med avs. på bildningen t. ex. sann ävensom tand), vartill även likbetyd. sanskr. vaju-, vata- (jfr Oden), litau. vejas, grek. aetes (egentl.: blåsaren, bildat som poietés = poet); se f. ö. vaja, vanna, vinge ävensom väder. - Vind för våg, bokstavsrimmande uttr., t. ex. Dalins Arg., som även har för vind och våg (dessutom 1649 m. fl.); jfr fsv. wær (dvs. värjer) for windh oc wagh; motsvar. da. for vind og vove. Ett annat är i väder och vind = ty. in wind und wetter. - Vindböjtel, Porthan 1780 om person, J. Jolin 1844 om bakelse = da. vindbøitel, från ty. windbeutel, till ty. beutel, liten säck (av oklar upprinnelse); egentl.: av luft uppblåst liten säck, sedan: ett slags ihålig bakelse; ytlig, opålitlig person. Om bakelse förr även vädermunk. - Vindflöjel, se flöjel o. väderhane. - Vindros, meteor., 1864, motsv.ty. wind-rose, fra. rose des venis m. fl.; efter den rosettlika formen. - Vindsked (dial.), se under sked. - Vindägg, ägg utan skal, t. ex. I. Erici o. 1645; da. vindceg även: obefruktat ägg; från ty. windei i båda betyd. = eng. wind-egg, egentl.: ägg som blott innehåller luft; jfr grek. (h)ijpénémion öön (till dnemos, vind) Aris-tophanes Fågl. 694. - Vindöga, se d. o.
  • 2. vind (i hus), fsv. vinder, egentl.: för vinden öppet rum; jfr loft o. fsv. vcedhermm. - Härtill saminans, med -s t. ex. vindsrum, medan sådana till vind l bildats utan detta.
  • 3. vind (vindspel), t. ex. 1687, fsv. vinder m. o. vind f., vindspel, vindhjul, vinda, till vb. vinda.
  • 4. vind, adj., t. ex. 1675 = isl. vindr, da. vind, got. in-winds, vrång; till vinda. - Vindögd, Bib. 1541 = da. vindojet. Den gamla nord. beteckningen kvarlever i sv. dial. skjalg; se under skela.

Adjektiv

  • Positiv
    en vind
  • ett vint
  • den|det|de vinda
  • Komparativ
    en|ett|den|det|de vindare
  • Superlativ
    är vindast
  • den|det|de vindaste

Verb

  • Aktiv
  • Grundform
    att vinda
  • Nutid
    vindar
  • Dåtid
    vindade
  • Supinum
    har|hade vindat
  • Imperativ
    vinda!
  • Passiv
  • Grundform
    att vindas
  • Nutid
    vindas
  • Dåtid
    vindades
  • Supinum
    har|hade vindats
  • Particip
  • Presens
    vindande
  • Perfekt
    en vindad
    ett vindat
    den|det|de vindade

Substantiv 1

  • Nominativ
  • Obestämd form (ent.): (en) vind
  • Bestämd form (ent.): vinden
  • Obestämd form (fl.): vindar
  • Bestämd form (fl.): vindarna
  • Genitiv
  • Obestämd form (ent.): (en) vinds
  • Bestämd form (ent.): vindens
  • Obestämd form (fl.): vindars
  • Bestämd form (fl.): vindarnas

Substantiv 2

  • Nominativ
  • Obestämd form (ent.): (en) vinda
  • Bestämd form (ent.): vindan
  • Obestämd form (fl.): vindor
  • Bestämd form (fl.): vindorna
  • Genitiv
  • Obestämd form (ent.): (en) vindas
  • Bestämd form (ent.): vindans
  • Obestämd form (fl.): vindors
  • Bestämd form (fl.): vindornas

Folkets lexikon Folkets lexikon logo

Verb

vinda - ha ögonen riktade åt olika håll, skela

Wiktionary Wiktionary dictionary logo

Substantiv

vinda - snurrbar konstruktion som spänna spänner ut garnhärvor för nystning
skela

Verb

vinda - vara vindögd
 = synonym  
 = antonym  
 = relaterat ord

Svensk etymologisk ordbok ᚱ

  • vinda, vb, nu ipf. -ade, i tidig ä. nsv. starkt böjt t. ex. Bib. 1541, jfr gamla bibelövers.: wandt med oss watn (2 Mos. 2: 19); i t. ex. dalm. även: kasta (med dat.; jfr isl. vinda sverÖnm, svinga svärd), fsv. vinda, vrida, svepa, vinda = isl. vinda, även: svänga, da. vinde, got. win-dan (i t. ex. biwindan, insvepa, jämte biwaibjan), fsax., ags.windan(eng.wind), fhty. wintan (ty. winden); allm. germ. st. vb, varav fra. guinder. Kausativum: vända (se d. o.). Enl. somliga en pre-sensbildning på ieur. -nt- till ie. roten uei i lat. viére, binda, fläta, sanskr. vyå-yati, sveper, höljer (se vide). Snarast dock till ie. roten uendh i sanskr. van-dhura-, vagnskorg, umbr.-«e/?c?o,'vertito', armen, gind (väl av ie. *nendhä), ring (se Liden Armen. Stud. s. 5 f.); o. väl även sv. dial. vann, spö, stav, fsv. vänder - isl. vondr, got. wandus ds. - ty. wand, vägg (jfr under vägg), jfr finska lånordet vanne (genit. -nteen), nasalerad form till ie. uedh i vad, not. Jfr vind 3, 4, vindeltrappa, vindling, van-del, vandra, vant, vante o. vånda, ävensom under vimpel. - Härtill -vin da i gar n vin d a, sv. dial., no. vinda ds. (i isl.: uppvirat garn) = da. vinde, mlty. winde, fhty. winta.

Ord Def. Poeng SAOL14