Scrabble-ordbok

Er STRIDA tillatt i Scrabble?

Annonsering

Bokst.

6

Poäng

6

Bokstavpoäng

S1T1R1I1D1A1

Scrabble ordböcker

Ordbok Namn Språk Tillåten
Svenska Akademiens ordlista 14 SAOL14 svenska JA

Definitioner

Folkets lexikon Folkets lexikon logo

Verb

strida - utkämpa strid; "soldaterna stred tappert"
bråka, kamp, kriga, kämpa, slåss, tvista, utkämpa
strida - vara i motsättning (till); "beslutet strider mot lagen"
 = synonym  
 = antonym  
 = relaterat ord

Wiktionary Wiktionary dictionary logo

Verb

strida - utkämpa en strid, kämpa, drabba samman; föra krig; slåss; "Soldaterna 'stred' på slagfältet."; "Han 'strider' för rättvisan."; "Partierna 'stred' om regeringsmakten."; "De 'stred' om vem som skulle få arvet."; "Det 'strider' mot lagen."
strida - kämpa för, försvara
strida - konkurrera; tävla
strida - tvista
strida - gå emot, stå i motsättning till

OmegaWiki Dictionary Ω

  • STRIDA
    Att vara inblandad i fysisk konfrontation.

Svensk etymologisk ordbok ᚱ

  • strida, fsv. stripa (ipf. stridde, ännu hos Weste 1807 den enda böjningen; Dalin 1853: 'äfv(en) stred'; jfr Tegnér: 'Han stridde som Rolf Krake stred') - isl. strida (-dd-), även: plåga, da. stride st. böjn., fsax. stridian sv. böjn., men mlty. striden, st. böjn., liksom hos fhty. stritan (ty. streiten). Samma ord som mlty. striden, skreva, ägs. stridan, skreva, taga långa steg (eng. stride)', egentl.: anstränga sig. Se strid 1. - Med avs. på övergången från svag till stark böjning jfr hinna, knyta, kvida, snyta, skryta, vina ävensom sluka, stupa.

Adjektiv

  • Positiv
    en strid
  • ett stritt
  • den|det|de strida
  • Komparativ
    en|ett|den|det|de stridare
  • Superlativ
    är stridast
  • den|det|de stridaste

Verb

  • Aktiv
  • Grundform
    att strida
  • Nutid
    strider
  • Dåtid
    stred / stridde
  • Supinum
    har|hade stridit / stritt
  • Imperativ
    strid!
  • Passiv
  • Grundform
    att stridas
  • Nutid
    strids / strides
  • Dåtid
    streds / striddes
  • Supinum
    har|hade stridits / stritts
  • Particip
  • Presens
    stridande

Substantiv

  • Nominativ
  • Obestämd form (ent.): (en) strid
  • Bestämd form (ent.): striden
  • Obestämd form (fl.): strider
  • Bestämd form (fl.): striderna
  • Genitiv
  • Obestämd form (ent.): (en) strids
  • Bestämd form (ent.): stridens
  • Obestämd form (fl.): striders
  • Bestämd form (fl.): stridernas

Folkets lexikon Folkets lexikon logo

Adjektiv

strid - starkt strömmande; "en strid ström"
batalj, bråk, drabbning, duell, dust, fajt, fejd, kamp, konflikt, krig, sammandrabbning, slag, slagsmål, träta, tvist, tävling

Substantiv

strid - kamp (mellan trupper); "en strid om principer"; "frågan vållade strid inom regeringen"; "strider rasar i gränsområdet"; "strids|åtgärd"; "valstrid"; "stridsmedel"; "stå i strid med ("motsäga")"
 = synonym  
 = antonym  
 = relaterat ord

Wiktionary Wiktionary dictionary logo

Substantiv

strid - sammandrabbning av två fientliga (väpnade) parter
batalj, fejd, kamp, slag
strid - oenighet, osämja, schism, tävlan, konkurrens
strid - motsatsställning, motsats

Adjektiv

strid - (om vatten) häftigt rinnande, strömmande, forsande, flödande
 = synonym  
 = antonym  
 = relaterat ord

Wikipedia Wiktionary dictionary logo

  • Strid, krigsvetenskaplig term som egentligen avser varje sammandrabbning av väpnade styrkor, men vanligen förstår man därmed i motsats till slag en sådan sammandrabbning, där styrkan på båda sidor inte är synnerligen betydlig och vars följder inte bli avgörande för krigets utgång. Strid är sålunda ungefär liktydigt med träffning. I olika sammansättningar, såsom stridsdispositioner, stridsorder, stridsgruppering, stridsändamål, stridsberättelse, stridsmedel, stridssätt, stridsändamål m. fl.

Svensk etymologisk ordbok ᚱ

  • 1. strid, adj., fsv. siriper, häftig o. stark (t. ex. om ström o. regn som i nsv.), sträng, motig = isl. stridr, da. strid; jfr fhty. einstriti, hårdnackad; besl. med följ. o. med streta, stark osv. till en grupp av ord på sl(e)r- osv. med en grundbetyd, av 'styvhet' o. d.; se starr jfr även ägs. strimende, motsträvig, rotbesl. med sträv (av ie. *stri-bh), o. s try. Jfr Persson Indog. Wortf. s. 440. - Andra uppfattningar se hos Falk-Torp s. 1556. - Adj. ingår i sjön. Striern Kinds lid Ogtl., jfr no. Striaan, Strian; se förf. Sjön. 1: 577.
  • 2. strid, sbst., fsv. strip f. o. n., strid, ansträngning = isl. strid n., strid, sorg, da. strid, fsax. strid m. (i ffris. n.), fhty. slrit (ty. streit); av germ. * strida- = finska lånordet riita; besl. med föreg. - Det allmänna fnord. ordet för 'strid el. kamp (med vapen)' var fsv. bar-daghi osv. (se bardalek).

Ord Def. Poeng SAOL14