Scrabble-ordbok

Er LEDA tillatt i Scrabble?

Annonsering

Bokst.

4

Poäng

4

Bokstavpoäng

L1E1D1A1

Scrabble ordböcker

Ordbok Namn Språk Tillåten
Svenska Akademiens ordlista 14 SAOL14 svenska JA

Definitioner

Folkets lexikon Folkets lexikon logo

Substantiv

leda - känsla av att vara uttråkad
anföra, dirigera, eskortera, föra, guida, instruera, lotsa, regera, styra, tråkighet, vägleda

Verb

leda - föra (till ett mål); "leda en person över gatan"; "vart leder den här vägen?"; "mötet ledde inte till något resultat"; "en ledande fråga ("en fråga som är avsedd att leda till ett visst svar")"
eskortera, guida, styra
leda - vara ledare el. chef för; sköta, styra; "leda ett sammanträde"
instruera, lotsa, tråkighet
leda - ligga främst; "svenskarna ledde matchen med 2--1"
föra
 = synonym  
 = antonym  
 = relaterat ord

Wiktionary Wiktionary dictionary logo

Substantiv

leda - känsla av att vara uttråkad för att man har fått för mycket av något; "Honom har jag hört till 'leda'. Han pratar alltid om sina akvariefiskar."; "'Leda' någon vid armen"; "'Leda' en tjur vid hornen"; "Vi har en manlig kapten över 30 som 'leder' vår grupp."; "Munken 'ledde' mig i min utbildning mot det rätta målet."; "Vem vet vart den idén kan 'leda', kanske till flera idéer?"; "Det är allt pizzaätande som 'lett' till min fetma."; "Sverige 'leder' just nu med 5-0"
Leda - kung Tyndareos hustru
Leda - en av Jupiters månar
Leda - biflod till Ems i Tyskland

Verb

leda - styra (andra människor, individuellt eller en grupp)
leda - hjälpa, styra, visa vägen
leda - föra till; ge som resultat; inducera; orsaka
leda - ha övertag (ofta i en tävling eller spel)
leda - böja en led

Wikipedia Wiktionary dictionary logo

  • Leda var i grekisk mytologi hustru till kung Tyndareos i Sparta. Den vackra drottning Leda förfördes av Zeus, som för tillfället var i gestalt av en svan, och födde (ur två ägg) två par enäggstvillingar. Ur det ena ägget kläcktes Helena och Polydeukes, ur det andra Klytamnestra och Kastor.

Svensk etymologisk ordbok ᚱ

  • 1. leda, avsmak, se föreg.
  • 2. leda, böja i leden, se under ledig.
  • 3. leda, föra, fsv. Upa, leda, föra m. m. = isl. leiÖa, da. lede, fsax. lédian, fhty., ty. leiten, ägs. Idédan (eng. lead), av germ. *laiöian, varav lapska laitije- (laid-dit), kausativum till *llpan, gå (= lida 1), alltså komma att gå, bildat som t. ex. beta l till bita. Jfr lejd. - Ledsven, fsv. lédhesven, är ej, ss. stundom antages, bildat av ett neutr. *ledhe (- isl. leiÖi), utan direkt till vb. lepa (*lai-dian) ss. t. ex. sändebud o. d. till sända (*sandian).

Adjektiv

  • Positiv
    en led
  • ett lett
  • den|det|de leda
  • Komparativ
    en|ett|den|det|de ledare
  • Superlativ
    är ledast
  • den|det|de ledaste

Verb

  • Aktiv
  • Grundform
    att leda
  • Nutid
    leder
  • Dåtid
    ledde
  • Supinum
    har|hade lett
  • Imperativ
    led!
  • Passiv
  • Grundform
    att ledas
  • Nutid
    leds / ledes
  • Dåtid
    leddes
  • Supinum
    har|hade letts
  • Particip
  • Presens
    ledande
  • Perfekt
    en ledd
    ett lett
    den|det|de ledda

Substantiv 1

  • Oräknebart
  • Nominativ
  • Obestämd form (en) leda
  • Bestämd form ledan
  • Genitiv
  • Obestämd form (en) ledas
  • Bestämd form ledans

Substantiv 2

  • Nominativ
  • Obestämd form (ent.): (en) led
  • Bestämd form (ent.): leden
  • Obestämd form (fl.): leder
  • Bestämd form (fl.): lederna
  • Genitiv
  • Obestämd form (ent.): (en) leds
  • Bestämd form (ent.): ledens
  • Obestämd form (fl.): leders
  • Bestämd form (fl.): ledernas

Substantiv 3

  • Nominativ
  • Obestämd form (ent.): (en) led
  • Bestämd form (ent.): ledet
  • Obestämd form (fl.): led / leder
  • Bestämd form (fl.): leden / lederna
  • Genitiv
  • Obestämd form (ent.): (en) leds
  • Bestämd form (ent.): ledets
  • Obestämd form (fl.): leds / leders
  • Bestämd form (fl.): ledens / ledernas

Substantiv 4

  • Nominativ
  • Obestämd form (ent.): (en) led
  • Bestämd form (ent.): ledet
  • Obestämd form (fl.): led
  • Bestämd form (fl.): leden
  • Genitiv
  • Obestämd form (ent.): (en) leds
  • Bestämd form (ent.): ledets
  • Obestämd form (fl.): leds
  • Bestämd form (fl.): ledens

Folkets lexikon Folkets lexikon logo

Annat

led - preteritum av lida
färdväg, nod, plågades, rutt, spår, stig, väg

Adjektiv

led - otäck, elak
färdväg, nod, plågades

Substantiv

led - sträcka där man kan färdas; "vildmarksled"; "farled"; "huvudled"; "trafikled"
färdväg, spår, stig, väg
led - rörlig förbindelse mellan ben i kroppen; "armen gick ur led"; "knäled"; "handled"
led - rad av (personer); "stå på ett led"
led - del i ett förlopp; "besöket är ett led i det kulturella utbytet mellan länderna"; "tankeled"
 = synonym  
 = antonym  
 = relaterat ord

Wiktionary Wiktionary dictionary logo

Substantiv

led - individer av något (särskilt människor) som står uppställda på rad; "Fy för den 'lede'!"; "Ställ dig sist i 'ledet'!"; "Det var ett 'led' i utvecklingen."; "Förkorta bort massan i båda 'leden'."; "Vi brukar alltid värma upp 'lederna' före träning för att förebygga skador."; "Att köra skoter utanför 'leden' är förbjudet."; "På andra sidan gatan kör bilarna i motsatt 'led'."
led - del av något (såsom ett förlopp, en abstrakt kedja)
led - det som står intill ett likhets- eller olikhetstecken
led - del av skelettet där två eller flera ben möter varandra och via en muskel tillåter rörelse
led - väg, farled
led - riktning, håll

Adjektiv

led - uttråkad, utled, less
led - elak; otrevlig

Svensk etymologisk ordbok ᚱ

  • 2. led, väg, riktning, fsv. lép f., färd, väg, riktning; sätt (se -ledes) = isl. leiÖ ds., även: tidrum, följe m. m., ägs. låd, väg, resa (eng. lode, metallåder m. m.), av germ. *laidö- = fin. lånordet laita, till *llpan, gå, resa (= IJda 1), som t. ex. fsv. redh, isl. reiÖ till rida. Jfr -ledes, leding, ledsaga, ledtåg o. lots.
  • 3. led, på kroppen osv., släkt, ättled, fsv. ledher, äldre liper, led, lem, släktled, o. lip n., isl. UÖr m., da. led, got. lipus, fsax. lith, fhty. lid, även neutr., i sammans, även lidu- (ty. glied, av ge-lid), ägs. liÖ n., i samnians. lioÖu-; av germ. *lipu- el., med Liden Språkv, sällsk. i Ups. förh. 1891-94 s. 74, en ie. fes-stam; till ie. roten Ii, böja, i fsv. limber = lem (se d. o.). - Härtill: ledamot, fsv. lidhamöt, ledfogning, led, lem, jämte lidhmöt; till fsv. möt, möte, jfr fsv. gatumöt, gathörn, vceghamöt (Bib. 1541: väghamot), korsväg osv.; se mot; alltså egentl.: ledmöte. - Se f. ö. ledig o> lirka.
  • 4. led, adj., fsv. léper, förhatlig, ful, stygg, ledsen, vred = isl. leiÖr, da. led, fsax. léth, led, fhty., ty. leid, ägs. IdÖ (eng. loath), av germ. *laipa-9 säkerl. en participbildning, ie. *loi-lo- till en rot U, vartill väl isl. le, skada, fhty. le, gen. léwes, ävensom möjl. grek. loi-tös, pest (Hesych.), loi-mös ds., loi-gös, fördärv, död, Persson Wurzelerw. s. 15. - Från germ. spr.: fra. laid, ful o. d. - Avledn. 1. sbst. leda, fsv. ledha, leda, ledsnad = isl. leiÖa, da. lede; ävensom 2. vb. ledas, fsv. lépas = isl. leiÖast, da. ledes, reflex, till fsv. ledha, isl. leida (-dd-), inge avsky - ägs. IdéÖan, ty. verleiden. l ä. nsv. finns ett ledska, elakhet; jfr med avs. på bildningen ondska. - Jfr ledsam, ledsen, ledsna.

Ord Def. Poeng SAOL14