Scrabble-ordbok

Er KÖNET tillatt i Scrabble?

Annonsering

Bokst.

5

Poäng

9

Bokstavpoäng

K2Ö4N1E1T1

Scrabble ordböcker

Ordbok Namn Språk Tillåten
Svenska Akademiens ordlista 14 SAOL14 svenska JA

Definitioner

Substantiv

  • Nominativ
  • Obestämd form (ent.): (ett) kön
  • Bestämd form (ent.): könet
  • Obestämd form (fl.): kön
  • Bestämd form (fl.): könen
  • Genitiv
  • Obestämd form (ent.): (ett) köns
  • Bestämd form (ent.): könets
  • Obestämd form (fl.): köns
  • Bestämd form (fl.): könens

Folkets lexikon Folkets lexikon logo

Substantiv

kön - egenskapen att vara hane eller hona; "kvinnokön"; "köns|roll"; "köns|cell"

Wiktionary Wiktionary dictionary logo

Substantiv

kön - uppdelning i typer av organismer inom en viss art i fortplantningssyfte; i regel har däggdjur två kön: honor och hanar; människans två kön benämns oftast kvinnor och män
kön - kortform av könsorgan; genitalier
kön - mindre vanlig benämning för genus

Svensk etymologisk ordbok ᚱ

  • 1. kön, fsv. kön, kyn, släkt, slag = isl. kyn, da. kan, got. kuni, fsax., fhty. kunni, ägs. cynn (eng. kin), av germ. *kunja-, besl. med lat. genus n., släkt, slag (jfr genealogi, general, geni), grek. gcnos, sanskr. jdna-, till ie. roten gen i lat. redupl. vb. gigno, avlar, frambringar, nätus, född (av *gnäto-; se nation, natur), grek. gignomai, födes, sanskr. jånali, avlar, fir. rogenar, föddes, ägs. cennan, avla, osv.; se f. ö. kind 2 (barn), Kind 3, kynne. - Från germ. *kunja- utgår finska lånordet kunnia, heder, ära (av 'familjeära', 'förnäm släkt', jfr isl. ko nr, man av förnäm släkt, jfr konung); se Setälä EU F 13: 320 f.
  • 2. kön, nu kvar blott i några dial. i betyd, 'vacker, beskedlig', f. ö. icke sällsynt under 1600-t. i betyd, 'djärv, tapper' (ännu hos Kolmodin 1732), fsv. kön, kunnig, skicklig, skicklig till strid, modig (i denna betyd, väl påverkat av mlty.) = isl. konn, kunnig, duglig, no. kjetn, även: klok, da. kon, vacker, förr: klok, modig, mlty. köne, djärv, fhty. kuoni, modig, stark (ty. kuhn), ägs. céne, modig (eng. keen, skarpsinnig), av germ. *könia-9 verbaladj. till kunna (jfr t. ex. adj. för), alltså med grund-betyd. 'kunnig'. Med avs. på betyd.-utvecklingen 'kunnig' ;> 'beskedlig' (i sv. dial.) jfr snäll.

Ord Def. Poeng SAOL14